2 Motioner i Första kammaren, Nr 247. " Nr 247. Av herr Ohlin, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående den fortsatta utbyggnaden och organisationen av landets jörsvarskrafter. Genom de under senare år beslutade ökningarna av det svenska försvarets kadrer och utrustning har 1936 års försvarsordning upphört att existera och utbytts mot en annan. Behovet av en överblick över denna nya ordning och en samlad avvägning av dess olika delar mot varandra har gjort sig alltmera gällande. För försvarets fortsatta utbyggnad under de närmaste åren har också en plan blivit erforderlig. Endast på så sätt kan arbetet på försvarets stärkande bedrivas rationellt och ekonomiskt. Kungl. Maj:ts proposition nr 210 avser att åstadkomma en dylik överblick och avvägning samt en därpå grundad plan. Den går emellertid ett steg längre, i det den tager sikte på den försvarsordning, som vårt land anses böra äga efter förloppet av en femårsperiod. Det torde vara ganska troligt att det nuvarande stormaktskriget då skall hava avslutats. I själva verket syftar femårsplanen främst till att skapa en försvarsordning för de fredsförhällanden, som väntas efter det pågående kriget. De som motivering för anslagens storlek m. m. framförda resonemangen, t. ex. rörande landets ekonomiska bärkraft o. dyl., taga tydligt sikte på fredstidens förhållanden. Utgångspunkten för arbetet vid planens uppgörande synes ha varit en av dylika hänsyn bestämd kostnadssumma på c:a 756 milj. kr. under fem år och därefter c:a 646 milj. kr. - i 1941 års penningvärde. Denna summa har sedan uppdelats på de olika försvarsgrenarna och användningssätten i övrigt. Den kungl. propositionen innebär alltså icke i främsta rummet en plan för snabbast möjliga förstärkning av det svenska försvaret under kriget, även om självklart planens förverkligande medför en successiv ökning av försvarets slagkraft. Bl. a. är ju avsikten att den enligt planen erforderliga materielen skall anskaffas så snart som möjligt och alltså till stor del under första hälften av femårsperioden. Starka skäl tala utan tvivel för uppfattningen, att liksom hittills tyngdpunkten borde läggas pd försvarets omedelbara stärkande med hänsyn till de av kriget framkallade riskerna för värt land. Om detta skedde, skulle utbildning, anskaffning av materiel och byggnader samt i någon mån även organisationen läggas annorlunda till rätta, än när uppgiften i främsta rummet är att successivt genomföra en för fredstid avsedd, permanent försvarsordning. Uppenbarligen kan nämligen den del av en dylik långsiktig försvarsordning, som hinner utbyggas under t. ex. åren 1942-44, icke erhålla samma omedelbara effektivitet, som den utbyggnad av försvaret, vilken skul
