4 Motioner i Första kmnnmrvn, Nr 254. skulle dock ernås än enligt Kungl. I\laj:ts förslag. För lärare i slöjd och hushållsgöromål med en tjänstgöring understigande den, som berättigar till fast anställning enligt folkhögskolstadgan och delaktighet i pensionsanstalt, torde arvodeslöner böra utgå, men dessa torde böra utgå med ett belopp pr timme som icke blott fullt motsvarar för närvarande utgående lön pr undervisningstimme utan även innebär någon löneförbättring, varvid för närvarande ett belopp pr undervisningstinime av 4 kronor 60 öre torde motsvara av skolöverstyrelsen föreslagna och för övriga övningslärare av Kungl. Ma j:t godtagna belopp. Kungl. Maj:t föreslår beträffande de delar av lön till folkhögskollärare, som förutsättas utgå som rörligt tillägg och kristillägg, att staten skall lämna bidrag till bestridande av allenast hälften av kostnaderna samt att den andra hälften av kostnaderna skall bestridas av skolornas huvudmän. Kungl. skolöverstyrelsen har i sin utredning angående lönereglering för lärarpersonalen vid folkhögskolorna anfört, att enligt överstyrelsens åsikt övervägande skäl tala för att efter en omreglering av lönerna låta dyrtidstillägg av statsmedel, innefattande rörligt tillägg och kristillägg, bestridas av statsmedel och utgå å hela minimilönen. Överstyrelsen framhåller, att principen att staten påtager sig kostnaderna för samtliga kontant utgående förmåner kommit till uttryck vid de senaste löneregleringarna för ickestatlig lärarpersonal, varför en omläggning i antydd riktning torde framstå som skälig och naturlig. Överstyrelsen föreslår därför att dels rörligt tillägg, dels kristillägg skall utgå av statsmedel. Starka skäl torde kunna framföras för den mening, som skolÖverstyrelsen gjort sig till tolk för. Som i Kungl. Maj:ts proposition sid. 45 framhålles, komma skolornas huvudmän att alltjämt, så som anslagen till folkhögskolorna avvägts, få svara för en viss, icke obetydlig del av de kontanta lönekostnaderna eller omkring 214,000 kronor, varjämte skyldigheten att utom lokaler för skolverksamheten svara för bostad och bränsle åt lärare genom det framlagda förslaget till lönereglering utökats. Skolornas lönekostnader skulle, om Kungl. Maj:ts förslag följdes, bli väsentligt ökade, och svårigheter torde komma att uppstå för en del skolor att erhålla de lokala anslag, som krävas för att erbjuda lärarna de föreslagna minimilönerna. De exceptionellt låga löner med motsvarande låga dyrtids- och kristillägg, som e.o. och vikarierande ämneslärare hittills erhållit, ha för folkhögskolorna betytt möjligheter att jämförelsevis lätt kunna vidga ut sin verksamhet. Lärarkrafter ha kunnat erhållas för en, jämförelsevis liten kostnad. Under femårsperioden 1916-1920 utgjorde elevantalet vid folkhögskolorna i medeltal pr år 3,126, under det att det för femårsperioden 1936/1940 utgjorde 5,833 och under åren från 1940 ytterligare stigit. Att folkhögskolorna kunnat bära den med denna utvidgning förenade kostnadsökningen, när det gäller lärarlönerna, har icke berott på att ett större antal nya skolor, som krävt statsbidrag, grundats - folkhögskolornas antal har från 1919 till 1942 ökats
