8 Motioner i Första kammaren, Nr 264. pet med den utomordentligt viktiga uppgiften att i första hand svara för kammarrättens behöriga rekrytering. Den omständigheten, att divisionsordförandena enligt förslaget äro frikallade från kontrolläsning av annan föredragning, innebär givetvis icke, att de äro helt frikallade från läsning av akterna i de mål, i vilkas avgörande på föredragning av annan de deltagit. En dylik läsning lärer ej sällan påkallas, t. ex. i sådana fall där ordföranden har en från majoriteten avvikande mening eller där föredragningen av någon ung aspirant befunnits bristfällig. Å varje division komma sannolikt att årligen avgöras närmare 2,000 mål. Det är alltså en mycket betydande arbetsbörda, som kommer att åvila divisionsordföranden, vilken det ju åligger att med oavlåtlig uppmärksamhet åhöra föredragningen av dessa mål och därjämte bevaka, att enhetlighet i rättstillämpningen därvid iakttages. Även om arvodet till hovrätternas divisionsordförande i viss mån betingats av särskilda av hovrätternas arbetssätt beroende förhållanden, vilka icke förefinnas inom kammarrätten, föreligga å andra sidan inom kammarrätten andra särskilda förhållanden, vilka icke förefinnas inom hovrätterna men som i och för sig mer än väl motivera, att divisionsordförandena inom kammarrätten erhålla samma arvode som divisionsordförandena inom hovrätterna. Främst må erinras om den stora arbetsbörda och det ansvar såsom ledare av divisionens arbete, som åvilar divisionsordförande i kammarrätten därigenom att han under tjugo timmar i veckan skall deltaga i avgörandet av mål och ärenden till ett antal av för år räknat närmare 2,000, med en personlig kontrolläsning av mål i en utsträckning, som torde minst motsvara den som åvilar divisionsordförande i hovrätt. Han skall vidare föra minnesbok över mål av principiell betydelse eller prejudicerande karaktär, en uppgift som är både krävande och betydelsefull. I sitt arbete har han icke den lättnad, som beredes divisionsordförande i hovrätt genom förefintligheten av en vice ordförande. Han skall slutligen besluta kommunikation i besvärsmål i en omfattning, som säkerligen vida överstiger den arbetsbörda som i sådant avseende åvilar en divisionsordförande i hovrätt. Enligt vad vi inhämtat beslöts nämligen efter föredragning å avdelning under år 1941 kommunikation i icke mindre än 599 mål. Det måste verka synnerligen främjande å arbetstakten i fråga om avgjorda mål, om det ålägges ordförande att å icke sammanträdestid besluta om kommunikation, men detta medför tydligtvis att ordföranden ensam får övertaga ett icke ringa antal kommunikationsmål, som förut handlagts å avdelning, med härav för ordföranden följande ökat arbete och ansvar. Vid bedömande av frågan om divisionsordförandenas i kammarrätten arvoden torde härutöver vissa andra synpunkter böra uppmärksammas.
