Motioner i Första kammaren, Nr 264. 7 Allmänna lönenämnden har under åberopande av enahanda synpunkter föreslagit, att arvodet fastställes till 1,200 kronor. Enligt uttalande i det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet delar finansministern de sakkunnigas mening, att de kammarrättsråd, vilka förordnas till divisionsordförande, böra erhålla särskild ersättning. I avbidan på resultatet av 1939 års tjänsteförteckningssakkunnigas utredning om byrächefsbefattningarnas lönegradsplacering borde denna lämpligen givas formen av ett vid sidan av kammarrättsrädslönen utgående arvode. Såsom statskontoret och allmänna lönenämnden erinrat hava vissa speciella skäl föranlett fastställandet till nuvarande belopp av arvodet till divisionsordförande i hovrätt. Frågan om divisionsordförandearvodena i kammarrätten torde därför - yttrar finansministern vidare - böra bedömas såsom en fristående fråga och lösas under hänsynstagande till de speciella förhållanden, som efter omorganisationen komma att bliva rådande inom kammarrätten. I enlighet med finansministerns tillstyrkan har Kungl. Maj:t föreslagit, att ersättning till ordförandena skall utgå med 1,200 kronor i stället för av de sakkunniga föreslagna 2,500 kronor, vilket sistnämnda belopp, såsom förut erinrats, utgår till divisionsordförande i hovrätt; Det föreliggande förslaget till omorganisation av kammarrätten synes vara väl ägnat att avhjälpa de brister, som för närvarande vidlåda ämbetsverkets organisation. Den fasta divisionsindelningen med divisionsordförande är härvidlag uppenbarligen den grund, på vilken den planerade omorganisationen är uppbyggd. Det kommer tydligtvis att ställas mycket stora krav på divisionsordförandena. Det är på. dessa, som ansvaret främst kommer att vila, att de förväntningar på ökad arbetsintensitet och ökad enhetlighet i rättstillämpningen, som omorganisationen vill tillgodose, verkligen komma att uppfyllas. Man lärer icke, såsom statskontoret gjort, hava anledning betvivla, att en ökning i ordförandenas arbetsbörda kommer att inträda. Under det att av övriga fyra ledamöter å varje division två komma att turvis tjänstgöra å dömande avdelning inom divisionen, blir ordföranden skyldig att närvara vid alla sammanträden. Hans tjänstgöring inom domstolen blir alltså dubbelt så omfattande som de övriga ledamöternas. Visserligen är han i stället befriad från egen föredragningsskyldighet, men det åligger honom att kontrolläsa viss del av den föredragning, som skall fullgöras av ickeledamöter. Dessa äro mycket ofta unga oerfarna aspiranter, vilkas lämplighet för ledamotskap skall prövas. Den vägledning dessa aspiranter kunna behöva tillkommer det i första hand ordföranden att lämna, liksom han i främsta rummet bär ansvar för ett värdesättande och rättvist bedömande av deras arbete. Därmed sammanknytes ordförandeska
