rörande åtgärder för bekämpande av ungdomsbrottsligheten m. m., vilka jämväl fingo på sin lott att uppmärksamma »vad som kan göras för att tillgodose ungdomens behov av sund förströelse och lämplig sysselsättning under fritiden, därvid särskilt föreningslivets och sportens betydelse för ungdomens fostran bör beaktas. Vidare bör prövas i vad mån nöjeslivets skadliga sidor kunna motarbetas genom lagstiftning eller på annat sätt».
Tyvärr blev ej de sakkunnigas arbete långvarigt. Sedan de sakkunniga avhållit två sammanträden beslöt departementschefen den 23 december 1939, att utredningen skulle vila till dess annorlunda bestämdes. Av departementschefens svar å en interpellation vid 1941 års lagtima riksdag (F. K. prot. 24: 1) framgår, att arbetet ej återupptagits i annan mån än att sakkunnigas ordförande och sekreterare i begränsad omfattning fortsatt utredningsarbetet. Vidare pågår genom centralförbundet för socialt arbete delvis med bidrag av statsmedel en undersökning av brottslighet och annan asocialitet bland ungdomen.
Genom departementschefens direktiv den 21 november 1941 har utredningen återupptagits. Det synes oss emellertid lämpligt, att den fråga, som behandlas i denna motion, bör ställas i jämnbredd med utredningen om ungdomsbrottsligheten och ej erhålla ställning som en jämförelsevis underordnad företeelse i jämförelse härmed. Det gäller två skilda saker, av vilka frågan om inriktningen av ungdomens nöjesliv har karaktär av ett förebyggande av brottsligheten i många fall. När nu departementschefen funnit, att utredningen kan återupptagas, torde de sakkunnigas sammansättning även böra förändras därhän, att större vikt lägges vid de synpunkter, som framläggas i denna motion med tillhörande promemoria. Skulle emellertid Kungl. Maj:t finna, att en sådan förändring ej är möjlig, torde det för saken vara mest ändamålsenligt, att en särskild utredning i fråga om ungdomens nöjesliv igångsättes.
Med åberopande av vad här anförts samt under hänvisning till bilagda promemoria föreslå vi,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t antingen
hemställer, att den tidigare beslutade utredningen rörande
åtgärder för bekämpande av ungdomsbrottsligheten måtte
utvidgas, varvid hänsyn vid tillsättandet av sakkunniga måtte
tagas till huvudsyftet i denna motion,
eller ock
anhåller om särskild utredning om ungdomens fritid och
skydd ävensom de frågor, som höra samman med
ungdomsvården överhuvudtaget, varvid även hänsyn bör tagas till
