4 Motioner i Första kammaren, Nr 273. progressiv med en högsta skattesats för krigskonjunkturskatten av 70 °/o. En krigskonjunkturskatt av 70 °/o innebär, att omkring 90 °/o av merinkomsten konsumeras av skatter. Denna högre skatteskala för merinkomst av rörelse framstår uppenbarligen såsom desto mer omotiverad som beträffande denna merinkomst, förutom prisstegringsvinst, jämväl vinst genom produktionsökning underkastas krigskonjunkturbeskattning under det att i andra fall merinkomst beskattas till den del merinkomsten grundas å prisstegring. Detta medför icke blott en materiellt sett hårdare beskattning av rörelseinkomsten utan även att en skattskyldig, som redovisar merinkomst av denna förvärvskälla, i processuellt avseende kommer i ett ogynnsammare läge än andra skattskyldiga. En skattskyldig, som icke med bärande sannolikhetsskäl kan bevisa, att i rörelsen uppkommen produktionsökning helt eller delvis grundats å normal utveckling av rörelsen eller andra av pågående krig eller dessförinnan rådande krigskonjunktur oberoende förhållanden, blir även enligt det föreliggande förslaget taxerad för hela merinkomsten. Den genom produktionsökningsvinstens beskattning vid rö,-relseidkares taxering uppkomna felkällan, som saknar motsvarighet vid andra näringsidkares taxering, blir automatiskt av allt större betydelse ju längre kriget varar. Det torde vara uppenbart, att skatteskalorna för krigskonjunkturskatten måste betraktas mot bakgrunden av de höga skattesatser, som för närvarande gälla ävenförgden del av inkomsten, som icke konsumeras av krigskonjunkturskatt, samt till den alltmer stigande prisnivån. Under alla förhållanden framstår det såsom inkonsekvent, att för merinkomst av rörelse, där även produktionsökningsvinsten beskattas och beträffande vilken förvärvskälla risken för felaktigheter vid taxeringen torde vara störst, fastställa en högre skatteskala än för andra förvärvskällor. I anledning av den tämligen samstämmiga kritik, som från skilda håll anförts mot den hittillsvarande krigskonjunkturbeskattningen, invänder föredragande departementschefen bland annat (s. 97), att bristen på konkreta exempel på fall, där betydelsefulla investeringar underlåtits till följd av krigskonjunkturbeskattningen, lämnar utrymme för olika meningar om allmängiltigheten av denna kritik. Han anför emellertid vidare, att de investeringar, som enligt sakens natur kunde antagas vara mindre lockande vid gällande krigskonjunktmbeskattning, huvudsakligen torde vara sådana, där förlustriskerna vore så stora, att de icke ansåges uppvägda av den möjlighet till behållen vinst som återstode sedan skatten betalts, eller där vederbörande icke ansåge sig få skäligt vederlag för det merarbete, som investeringen skulle föra med sig, samt framhåller jämväl, att vissa sådana investeringar kunde anses ur samhälleliga synpunkter särskilt önskvärda. Då departementschefen efterlyser konkreta exempel på fall, där betydelsefulla investeringar underlåtits till följd av krigskonjunkturbeskattningen,
