2 Motioner 6 Första kammaren, Nr 275. Likaså förefaller det i viss mån tveksamt, om det kan vara klokt att lägga militära förläggningar av denna storlek i sådan närhet av Göteborgs stad, att marken kunnat av stadens myndigheter karakteriseras såsom värdefull tomtmark. Alla erfarenheter ha dock givit vid handen att ett så nära grannskap till en växande stad lätt kan medföra allvarliga olägenheter för övningarnas bedrivande, särskilt när bebyggelsen alltmera närmar sig övningsfältet. En förläggning av förbandet i omedelbar närhet till skyddsföremålet innebär otvivelaktigt fördelar ur beredskapssynpunkt men måste å andra sidan anses medföra olägenheter, då förläggningsplatsen måste bliva starkare hotad än om den legat mera avsides. Under verklig beredskap är det åtminstone för pjäsbemanningarna omöjligt att uppehålla sig annat än vid sina batterier. Av denna anledning torde avståndet från Kungsbacka till Göteborg icke spela någon större roll. Under eventuell beredskap eller krigstillstånd måste väl sannolikt själva förläggningsplatsen och dess byggnader anses huvudsakligen som depåförläggning och ur denna synpunkt vore det säkerligen v.%lrdefullare att den förlades till mindre utsatt plats. Återstår alltså som argument för Bjuaområdet den större lätthet, med vilken personalen skulle kunna erhålla förströelsemöjligheter samt tillgång till skolor etc. Detta skulle givetvis kunna tillmätas en stor betydelse, såvida icke resan mellan Kungsbacka och Göteborg vore så kort, att den kan jämföras med en något längre spårvägsresa. På grund av det ovan anförda hemställes, att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 328 måtte besluta, dels att Göteborgs luftvärnskår förlägges till Kungsbacka, dels ock att till Markförvärv för förläggning av Göteborgs luftuärnskår för budgetåret 1942-43 såsom kapitalinvestering i försvarsväsendets fastighetsfond, arméförvaltningens delfond, anvisa ett .reseruationsanslag av 27,040 kronor. Stockholm den 2 juni 1942. J. B. Johansson. Sven Larsson i Varberg.
