6 Motioner i Första kammaren, Nr 282. I förenämnda motioner l: 325 och li:478 år 1939 yrkades att arbetstiden åtminstone borde tillåtas något förlängd under de månader då man i de olika landsdelarna hade de största olägenheterna. Det yrkades sålunda att arbetstiden för mars och oktober måtte fastställas till högst 50 timmar per arbetsvecka och för februari till 46 timmar. Andra lagutskottet uttalade (utl. nr 36) häremot endast: "De uppgivna svårigheterna synas emellertid icke böra föranleda en allmän utsträckning av den längsta möjliga arbetstiden. Utskottet erinrar i detta sammanhang om de dispensmöjligheter som regleras genom stadgandena i 5 och 12 §§". Detta sista påpekande kan näppeligen anses vara verklighetsbetonat. Bestämmelserna i en lag- komma alltid att få en dominerande betydelse och man kan knappast räkna med att en praxis skulle utbilda sig, som gjorde dispensansökningarna många, hur nödvändigt detta än kan synas för många jordbrukare; kollektivavtalen ansluta sig givetvis även ganska omedelbart till lagens huvudbestämmelser. Under debatten i kamrarna hänvisades till möjligheten att byta ut tid mellan olika månader, och detta har i stor utsträckning tillämpats, vilket redan det visar att lagen icke med sina huvudregler är anpassad efter praktikens krav. Ett dylikt utbyte medför ju emellertid att ännu mindre arbete blir gjort under den tid från vilken timmarna överflyttats, och detta gäller särskilt där man om vintern har full sysselsättning med skogskörningar. Man kan säga att den föreslagna utökningen av den sammanlagda arbetstiden av blott c:a 50 timmar per år ej kan hava så stor betydelse, men utslagna på t. ex. 100.000 man gör det 5 milj. arbetstimmar; många lass ved, rotfrukter eller annat hinna på denna tid köras och många tunnland plöjas i landet utan att någon kan påstå att detta oskäligt betungar lantarbetarna, som ha ett i allmänhet friskare och sundare arbete än den som dagarna i ända står instängd i en fabrik. Vi ställa nu samma moderata yrkande som år 1939. Därutöver föreslå vi, under hänvisning till vad i propositionen säges i de inkomna yttrandena, att 4 § 1 mom. a) må erhålla en lydelse som gör det möjligt att för arbetare med blandat arbete beräkna arbetstiden för en period av två veckor i stället för en vecka- som. föreslås i propositionen. Vi hemställa alltså, att riksdagen vad beträffar Kungl. Maj:ts proposition nr 360 måtte besluta, att § 4 1 mom. måtte erhålla följande lydelse: 1 mom. Till arbete - - - för arbetsvecka under januari och december 41 timmar, under februari och november 46 timmar,
