Motioner i Första kammaren, Nr 285. 1 Nr 285. Av herr Persson m fl., i anledning av Kungl-. Maj.-ts proposition angående bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer m. m. I l Kungl. Maj:ts prop. nr 320 föreslås bland annat, att till bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden för budgetåret 1942/43 anvisas ett reservationsanslag av 5 milj. kronor. För innevarande budgetår är motsvarande anslag anvisat med 20 milj. kronor. Med utgångspunkt från att av detta belopp vid budfgetårsskiftet skulle återstå omkring 5 milj. kronor, har egnahemsstyrelsen i sina anslagsberäkningar föreslagit, att ifrågavarande anslag bestämmes till 10 milj. kronor för nästa budgetår. Som sfkäl för att bestämma anslaget till lägre belopp än som sålunda föreslagits av egnahemsstyrelsen har i propositionen lbland annat hänvisats till att ett till synes ganska stort antal bosrtadsförbättringsföretag, för vilka bidrag eller lån beviljats, ännu icke avslutats. I och för sig ligger det ej något förvånande i att antalet dylika företag är betydande mot slutet av ett budgetår, varunder förbättringsverksamheten utvidgats så avsevärt i förhållande till tidigare år som nu varit fallet, så mycket mindre som byggnadsarbetena i stor utsträckning bruka, ligga nere under vinterhalvåret och därtill stundom begränsas till en relativt kort arbetssäsong. Härtill kommer att den av staten understödda byggnadsrådgivningen på landsbygden hunnit utbyggas först under senare delen av innevarande budgetår. Under inga förhållanden innebära de i propositionen åberopade siffrorna, att behovet av förbättringsarbeten tillnärmelsevis är fyllt på landsbygden. I propositionen har vidare till stöd för en begränsning av hostadsförbättringsverksamheten erinrats om den knappa tillgången på material av vissa slag. För vår del finna. vi uppenbart, att den restniktiva inställning, som i propositionen intagits till bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden, står i stark kontrast till den generositet, som tagit sig uttryck vid beräkningen av anslag till bostadrbebyggelsen i stadssamhällena (prop. nr 221), och detta oaktat att materialfrågan för landsbygdens del i många fall, särskilt med avseende å virke, grus och sand m. m. ävensom när det gäller transportfrågan, uppenbarligen bereder mindre svårigheter än för tätorternas del. Vid en jämförelse med de mycket betydande anslag, som i den nu föreliggande propositionen föreslagits för de särskilda barnrikehusen, bör Bihang till riksdagens protokoll 1942. 3 saml. Nr 285-291.
