2 Motioner i Första kammaren, Nr 285. ihågkommas att även "bostadsförbättringsbidragen i stor omfattning lämnas just till bamrika familjer. Med hänsyn till vad nu anförts hålla vi före, att tillräckliga skäl icke finnas att bestämma *anslaget till bostadsförbättringsbidrag för nästa budgetår till lägre belopp än egnahemsstyrelsen föreslagit, eller 10 milj. kronor. Däreslt det av statsfinansiella eller andra skäl skulle möta betänkligheter att vidtaga en anslagshöjning utöver vad som föreslagits i propositionen, skulle möjligen en motsvarande anslagsminskning kunna ske med avseende å anslagsmedlen till den isärsikilda lån- och bidragsgivningen för barnrika familjer. - Föredragande departementschefen har anfört att, i händelse så skulle befinnas lämpligt, Kungl. Maj:t under nästa budgetår syntes få upptaga till prövning frågan om överflyttning till egnahemsstyrelsen av viss del av lån och bidragsgivningen för barnrika familjer samt vidtaga erforderliga åtgärder för en rationefll fördelning mellan byggnadslånebyrån och egnahemsstyrelsen av ifrågavarande ärenden. Det synes oss vara av stor vikt, att denna verksamhet, i vad den avser landsbygden, på ett rationellt sätt samordnas med egnahems- och bostadsförbättringsverksamheten. En sådan samordning synes icke böra ifrågakomma på annan väg än genom att - såsom 1941 års statsrevisorer, besparingsberedningen och statskontoret synas ha åsyftat - förstnämnda verksamlhet överflyttas till egnahemsstyrelsens och egnahemsnämndernas förvaltning. Enligt vad som föreslagits i propositionen skulle lantbrnksförbundets byggnadsförenzing av bostadsförbättringsanslaget för budgetåret 1942/43 erhålla ett bidrag å 50.000 eller, "om ett fortsättande av föreningens rådgivningsverksamhet skulle allvarligt äventyra.s"l, något större belopp, dock -högst 75.000 kronor. Egnahemsstyrelfsen hade föreslagit, att bidraget skulle bestämmas till 100.000 kronor. Enligt vår mening finnas alla skäl att, när nu möjligheter skapats att bota den svåra brist som hittills rått i fråga om tillgång till byggnadssakkunskap liksom annan hjälp på byggnadsområdet för landsbygden, bevilja det av egnahemsstyrelsen föreslagna bidraget till byggnadsföreningen. Det är alldeles naturligt, att igångsättandet av här åsyftad verksamhet måste draga med sig betydande engångskostnader. Den sparsamhet, som i propo.sitionen tagit sig uttryck på denna punkt, träder särskilt starkt i ögonen vid jämförelse med det relativt rundliga belopp, som föreslagits för den åtminstone delvis ganska teoretiska utredning, vilken påbörjats av svenska arkitekters riksförbund och svenska slöjdföreningen. Då ledningen av denna utredning synes ha ålagts byggnadslånebyrån, kan man tydligen utgå från att utredningen ej har avseende på landsbygdens förhållanden. Det torde få förutsättas, att egnahemsstyrelsen och lantbruksförbundets fbyggnadsförening slkola erhålla motsvarande möjligheter att, sedan erfarenheter vunnits från den nystartade byggnadsrådgivningen på lands
