Motioner i Första kammaren, Nr 299. 7 Nr 299. Av herr Holmström m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till arbetstidslag för detaljhandeln m. m. Kungl. Maj:ts proposition nr 349 med förslag bl. a. till ny butiksstängningslag följer visserligen i stort sett det betänkande, som avgivits av 1941 års arbetstids- och butikstängningssakkunniga, men i fråga om tillständsmyndighet enligt 11 § butikstängningslagen har Kungl. Maj:t frångätt de sakkunnigas förslag. Då nämnda kommitté var allsidigt sammansatt med representanter för de på området berörda parterna - den egentliga butikshandeln, kioskidkarna, tidningsutgivarna, de i detaljhandeln anställda och den konsumerande allmänheten - synes det .anmärk- ningsvärt att avvikelse skett från ett enhälligt kommittéförslag. I 11 § butikstängningslagen återfinnas bestämmelserna om den eller de myndigheter, som ha att lämna särskilt tillstånd till annan affärstid än den vanliga - det är här bland annat fråga om den ds. k. kioskhandeln. Arbetstidsutredningen angående affärs- och kontorsanställda föreslog i sitt år 1937 avgivna betänkande, att vederbörande länsstyrelse skulle tjänstgöra som tillständsmyndighet. I den kungl. propositionen till 1939 års riksdag anförde föredragande departementschefen, att det ur enhetlighetens synpunkt säkerligen vore förmånligast, om den tillståndsgivande myndigheten vore vederbörande länsstyrelse, men att med hänsyn till länsstyrelsernas redan förut väldiga arbetsbörda utvägen att belasta dem med jämväl den tämligen omfattande tillståndsgivning, varom nu vore fråga, icke borde tillgripas, förrän andra utvägar visat sig stängda. På grund härav föreslogs i propositionen, att tillståndsgivningen skulle överlämnas ät polismyndigheterna i orterna. Andra lagutskottet vid 1939 års riksdag förordade emellertid, att tillståndsprövningen skulle uppdragas för Stockholm åt överståthållarämbetet, för annan stad åt magistrat eller kommunalborgmästare samt för landet åt länsstyrelse. Riksdagen följde andra lagutskottets förslag. 1941 års arbetstids- och butiksstängningssakkunniga, som hade i uppdrag att verkställa översyn över 1939 års butiksstängningslag, framhöllo, att det nu gällande systemet med olika tillståndsmyndigheter icke fungerat på ett fullt tillfredsställande sätt. Detta sammanhängde med att antalet tillståndsgivande myndigheter vore så stort, att en ganska betydande ojämnhet vid tillämpningen av lagens regler knappast kunde undvikas. Från skilda håll hade sålunda framhållits, att ansökningar, som avsåge
