Motioner i Andra kammaren, Nr 32. 7 Nr 32. Av herrar Lindén och Edberg, angáende samhällets ungdomsvcird. - Ungdomsproblemen ha de senaste åren i hög grad fångat allmänhetens intresse. Statistiska uppgifter om ökad ungdomsbrottslighet, enstaka notiser om ungdomsligor eller andra mera allmänt förekommande företeelser, som kunnat tolkas som tecken på ett försämrat nöjesliv, slapp uppfostran, bristande ansvarskänsla, sviktande respekt för lag och förordning o. s. v., ha framkallat en livlig offentlig debatt. Men i denna diskussion liksom så ofta eljest ha subjektiva omdömen blandats med objektiva. En för dagen uppmärksammad detalj har fått utgöra underlaget för inte endast välmenta råd utan ock för högljudda krav på restriktiva åtgärder. Inte så sällan har debatten fått sin karaktär av enkelt klichétänkande, som mynnat ut i ståtliga men tomma paroller. Den åldrande mannen och kvinnan har glömt sin egen ungdom, och mången kritiker har förlorat förmågan att rätt uppfatta den unges kynne och intentioner eller förstå hans svårigheter att komma tillrätta med en vrång och obegriplig värld. Men bygger man upp en diskussion om ungdomsproblemen på generationsmotsättningar eller enstaka om än i och för sig allvarliga händelser, är man i färd med att på ett otillständigt sätt generalisera hela problemet. Diskussionen blir därigenom snedvriden och famlande. De olika omständigheterna sättas inte in i sitt sammanhang. Frågan om god ungdomsvård är inte frågan om den ena eller andra orsaken, om den ena eller andra åtgärden. Fritidsproblemet och frågor om ungdomens nöjesliv, samlingslokaler, bättre bostäder, rationell yrkesutbildning, samhällsoch livskunskap, tillrättaförande av unga brottslingar o. s. v. ge inte var för sig vare sig en tillfredsställande förklaring eller en god lösning. Begreppet ungdomsvård är en fråga om allt detta tillsammans och mycket mera till. En aldrig så flåsande iver kan inte föra fram till ett slutgiltigt resultat, om den inte tar hänsyn till alla de faktorer, som påverka lmgdomens fostran och utveckling. Det torde därför vara nödvändigt att ordentligt kartlägga ungdomsproblemet och systematisera ungdomsvården genom en samordning av alla de krafter, som stå. till buds. Den offentliga debatten om ungdomsvården har främst fått sin näring ur brottmålsreferaten och den stegrade ungdomsbrottsligheten. Det råder heller ingen tvekan om, att detta problem är av ytterst allvarlig karaktär. Av den utredning, som fångvårdsstyrelsen verkställt på uppdrag av Kungl. Maj:t med anledning av riksdagens skrivelse år 1937, framgår, att den totala ungdomsbrottsligheten avsevärt ökats under observationstiden, som omfattat åren 1915-1937, att denna ökning var särskilt markerad under 1930-talet, att brottsligheten ökats mera i de yngre åldersklasserna (15-18 år) än i de äldre samt att tjuvnadsbrotten dominerat. Orsakerna till denna stogrzuk ungdomsbrotts
