4 Motioner i Andra kammaren, Nr 34. Nr 34. Av herr von Friesen, angáerule avslm/fandè av sinnessjukläkares anmälningsskyldiglzet till pastorsämbete rörande sinzwssjzzk eller sirmcsslö. I sinnessjukstadgan 1 kap. § 37 mom 7 jämte kyrkobokföringsförordningen, regler för kyrkobokföring nr 5, föreskrives, att då det till fullo utrönts att en person som inlagits å sinnessjukvårdsanstalt lider av sinnessjukdom anmälan skall göras till pastorsämbetet i den sjukes församling varvid pastor i särskilda kolumner antecknar sakförhållande-t. När vederbörande utskrives från sjukhuset skall anmälan åter företagas med angivande om han då är frisk eller sjuk och pastor har skyldighet anteckna detta i församlingsboken. Länge har det för sinnessjukvårdens målsmän stått klart att de psykiska sjukdomarna icke skola intaga en alltför markerad särställning. Den sinnessjuke är icke en mindervärdigare individ än den kroppssjuke och förtjänar icke -att av allmänheten utpekas på det sätt som tyvärr ägde rum under flydda tider i vårt land. Inrättandet av särskilda vårdavdelningar för psykiskt sjuka vid lasaretten, förenklade intagningsformaliteter å sinnessjukhusen därvid bl. a. intagning på egen ansökan kan förekomma äro uttryck för en modernare tids tänkesätt. Det förefaller därför nu som tiden vore mogen att slopa den registreringsplikt som här ovan anförts. För åtskilliga som intagits på sjukhus och sedan utskrivits därifrån år det en chock att erfara att vid deras namn i kyrkoboken outplånligt fastslagits att de vårdats på sinnessjukhus. Jag skulle från egen erfarenhet kunna anföra dylika exempel. Skälet till registreringsplikten är ju att förebygga att lysningsintyg utfärdas för vederbörande därest sjukdomen alltjämt består. Nu är det mycket vanligt att personer som utan att vara sinnessjuka i egentlig mening lida av s. k. psykopati, d. v. s. vissa fixa karaktärsegendomligheter och att de under någon kortare tid äro i behov av vård å sinness-jukhus. De kunna icke utskrivas "friska", ty sjukdomen bottnar i en relativt oföränderlig själslig konstitution. För omgivningen te de sig på sin höjd som excentriska, originella människor. Efter några år önska de ingå äktenskap men mötas då på pastorsexpeditionen av upplysningen att medicinalstyrelsens tillstånd skall inhämtas. Ett långt formulär skall ifyllas, ett par vänner och bekanta måste engageras och med sina namn styrka att "sjukdomem numer är av sådan art att hinder för äktenskaps ingående ej bör föreligga. Bevisskyldigheten åvilar den rsjuke" och kan han icke till full evidens styrka att symtomfrihet föreligger och att
