Motioner i Andra kammaren, Nr 33. 3 sjuka personer nödgas underkasta sig en längre och kostsammare behandling än som kan anses vara av behovet påkallad? 3. Bör föreskrift lämnas därom att en patient i förväg, t. ex. vid första besöket hos en läkare, skall erhålla upplysning om de ungefärliga kostnaderna för den av läkaren företagna eller rekommenderade behandlingen? 4. Bör ett rådgivande organ av offentlig karaktär inrättas, som kan lämna allmänheten råd och anvisningar beträffande de läkare och vårdanstalter, som äro bäst skickade att taga hand om olika sjukdomsfall? 5. Är det med hänsyn till att i Sverige tillverkad medicin oftast ställer sig billigare än den utländska lämpligt att utfärda bestämmelser om skyldighet för läkare att i de fall, då detta är möjligt, föreskriva svensk medicin? g Med stöd av vad jag här ovan anfört får jag således hemställa, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning beträffande på vilket sätt den sjukvårdssökande allmänhetens ekonomiska och andra intressen böra skyddas mot oskäliga åtgöranden från läkares sida samt om framläggande inför riksdagen av de förslag, vartill utredningen kan föranleda. -Stockholm den 17 januari 1942. A. Hermansson.
