Motioner i Andra kammaren, Nr -t-5. 5 Nr 45. Av herr Norup, angående sammanslagning av primârkommunala , enheter. De senaste årens ansvällning av skatterna trycker synnerligen hårt den enskilde medborgaren. Alla möjligheter måste därför tillvaratagas, vilka äro ägnade att genom lämpliga anordningar i organisatoriskt avseende minska det allmännas utgifter. I samma mån som skatterna stiga inställer sig med ökad styrka kravet, att handhavandet av allmänna medel sker på ett sakkunnigt och mer betryggande sätt samt att medlen med största möjliga effektivitet komma till användning för åsyftat ändamål. Vad nu sagts gäller icke minst i fråga om kommunerna. A Vår nu gällande samhällsordning bygger på den enskildes frihet och självansvar samt på medverkan i allmänna angelägenheter från medborgarnas sida, och den kommunala självstyrelsen är ett av de ståtligaste uttrycken härför. Det torde icke kunna förnekas, att den kommunala förvaltningens medverkan varit ett oeftergivligt villkor för möjligheten att genomföra åtskilligt av det, som vi under senare år hälsat med glädje och tillfredsställelse. Man har nämligen här haft förmånen att bygga på de intresserade, frivilliga och mycket litet lönade insatser av enskilda män och kvinnor, vilka karakterisera den svenska kommunalförvaltningen. Skulle man här haft att lita till allenast för varje särskilt ändamål tillskapade centrala organ med statligt avlönad personal, hade förmodligen åtskilligt fått skrinläggas av det, som under senare år genomförts till främjande av välfärd och trivsel i det svenska samhället. Städse har för övrigt, då den kommunala självstyrelsen varit på tal, omvittnats, hurusom i socknar och samhällen under århundraden svenska män fostrats till det ansvar och de insikter, som gjort dem väl skickade att sköta jämväl rikets affärer; Så länge vi hålla fast vid vår nedärvda demokratiska samhällsordning, måste vi därför fasthålla vid den kommunala självstyrelsens princip. Ett utmärkande drag i vår kommunala verksamhet torde vara att densamma i väsentlig mån handhaves av mycket små enheter. Det är ingenting ovanligt att dessa självstyrande kommunala enheter omfattas av endast några hundratal personer. Om det ur olika synpunkter är nödvändigt att det reformarbete på socialvårdens och andra områden, vilket kännetecknat de senare åren i vårt land och vilket alltjämt pågår, i väsentlig mån måste bygga på den kommunala organisationen, så är det å andra sidan givet, att därigenom fara uppstått för splittring och inkonsekvens i arbetet
