4 Motioner i Andra kammaren, Nr 44. förmån. Att även nämnda livräntor i hög grad beskära livräntetagarens rätt till tilläggspension, enligt 7 § pensionslagen, framgår av följande exempel: 1. En gift man, vars maka lever och är pensionsberättigad enligt lagen, uppbär en livränta på 600 kronor. Som livränta icke räknas bland ,de privilegierade inkomstslagen, stannar mannens tilläggspension vid 75 kronor, (600 - 100 = 500 = 250 - 7 = 175) (250 - 175) = 7-5 kronor, vilket blir 2 10 vederbörandes tilläggspension. - 2. Mannen ifråga har en arbetskamrat, som haft lyckan att undgå olycksfall i arbetet; han åtnjuter efter fyllda 65 år en arbetsgivarpension på samma belopp, eller 600 kronor. Två år därefter lägger han in sin ansökan om folkpension. Även denne man är gift och har en hustru i pensionsåldern. Något halvår senare får vederbörande sin pensionsbok lydande på ett belopp av 215 kronor, jämte grund- och avgiftspension. (600 - 300 = = -:-4* 2 åk- 100 = so -1 = 35) (250 - 35) = 215 kronor, vi1keu>ln- dennes T - titläggspension. Skulle i det första exemplet mannens livränta stannat vid 400 kronor, har han fått tillgodoräkna sig en tilläggspension på 145 kronor. Under det hans f. d. arbetskamrat med arbetsgivarpension på 400 kronor erhåller full tillläggspension å 250 kronor. Sammanslår man, i ovannämnda exempel, männens respektive hustrus tilläggspensionsbelopp blir skillnaden, familjeenheterna emellan, än större. Av här återgivna exempel torde klart framgå vilka verkningar förbehållet i pensioneringslagen rörande privilegierade inkomster haft för de mindre livräntetagarna. Verkningar, som måste betraktas som stående i motsättning till vad riksdagen åsyftade när den tog den nya folkpensioneringslagen år 1935. Under motivering av vad härovan anförts hemställer jag, att riksdagen måtte besluta sådan ändring av 7 § i folkpensioneringslagen den 28 juni 1935, att det antagna förbehållet "utan samband med olycksfall i arbetet" icke måtte gälla för dem som enligt olycksfallslagen åtnjuta livränta och uppnått stadgad ålder enligt folkpensioneringslagen. Stockholm den 20 januari 1942. Einar Jonsson, Skutskär.
