Motioner i Andra kammaren, Nr 76. 9 - Nr 76. Av herrar Hansson i Skediga och Andersson i Vigelsbo, angáende utredning om ändring i vissa delar dv vattenlagen. De bestämmelser i nu gällande vattenlag, som reglera dämningsrätten, äro icke tillfredsställande. De förhindra en eljest önskvärd torrläggning av försumpade marker, varigenom stora arealer nu obrukbar mark skulle kunna omvandlas till prima odlingsjord eller god skogsmark. På många håll i vårt land finnas dylika marker, särskilt är detta förhållandet i Uppland och Västmanland. Genom en torrläggning av sådana marker skulle man kunna utvidga många ofullständiga jordbruk, vilket ju måste anses synnerligen önskvärt, icke endast under nu rådande förhållanden, då produktionen av livsmedel med alla till buds stående medel måste ökas, utan även under fredsförhållanden. Genom torrläggningen kan mycken god odlingsjord erhållas, som kan läggas till de nuvarande ofullständiga brukningsdelarna. Detta är så mycket viktigare som omfattande jordområden nu tagas i anspråk för andra ändamål än odling av kulturväxter. Även den förbättring av skogsmark, som skulle uppnås genom torrläggningen, skulle för folkhushållningen vara av mycket god betydelse. Båda dessa faktorer äro av stor vikt, och för att få en tillfredsställande lösning av frågan till stånd måste en ändring av den urgamla rätten till dämning ske. Denna har inte heller samma betydelse som förut, då genom den modema tekniken tillgodogörande av vattenkraften kan äga rum på ett mycket effektivare sätt än som tidigare skett. I den nu gällande lagstiftningen regleras förhållandet mellan strömfall, tillgodogjort eller icke, å ena sidan samt torrläggning av mark å den andra av bestämmelserna i vattenlagen 7 kap. §§ 37-47. Där föreskrives bl. a. i § 38, att om för torrläggning av mark erfordras att strömfall borttages eller dess fallhöjd minskas så är dylik åtgärd tillåten endast under förutsättning att nyttan av företaget efter avdrag av kostnaden för dess verkställande finnes överstiga skadan och intrånget å annans egendom. Är fråga om förlust av tillgodogjord vattenkraft eller av icke tillgodogjord, som upperflnarligen är avsedd för befintlig eller under byggnad varande anläggning, skall vid denna jämförelse förlust, skada eller intrång å vattenkraften räknas två gånger. Vattenlagen gör härvid ingen skillnad mellan prima och sekunda vattenkraft, utan alla strömfall, stora eller små, betydelsefulla eller mindre betydande, beredas gentemot motstående intressen samma skydd. Redan under medeltiden byggdes enkla s. k. skvaltkvarnar, och vår järnindustri använde under århundraden vattenkraften för drivande av stång
