10 Motioner i Andra kammaren, Nr 76. järnshammare m. m. Det är helt naturligt, att detta tillvaratagande av våra strömfall i första hand kom att ske i samband med landets bebyggelse i övrigt och att därför i ett landskap som exempelvis Uppland nästan varje vattenfall, hur obetydligt det än är, tagits i bruk för något ändamål, särskilt så länge vattenkraftens användning varit knuten till själva kraftkällan eller dess närmaste grannskap. Under förra hälften av 1890-talet ägde emellertid en förändring rum på elektroteknikens område, vilken man är frestad att beteckna som revolutionerande. Då uppfanns nämligen av bl. a. svensken Jonas Wenström det elektriska trefassystemet, som gjorde det möjligt att ut över hela vårt land föra kraft från våra stora förnämliga kraftkällor i Norrland. Av Sveigcs vattenkraft är ju som bekant 75 procent belägen i Norrland norr om Dalälven. Med denna utveckling kommo våra gamla kvarnar och våra små kraftstationer här i mellersta och södra Sverige att förlora den betydelse för kraftförsörjningen, som de tidigare möjligen haft. Och möjlighet uppstod att mera rationellt väga våra nationaltillgångar emot varandra. Det är nu mycket ofta fallet, att en liten kvarn eller ett mindre kraftverk, som i gamla tider kan ha haft stor betydelse för orten, alltjämt vidmakthålles och brukas ett par månader av året men i övrigt får sitt kraftbehov försett genom energi Överförd från stabilare kraftkällor. Anläggningen hindrar emellertid många gånger att ett markomräde på 100 eller 200 hektar eller mer torrlägges i erforderlig grad för att kunna brukas till produktion av lantbruksprodukter, och på grund av lagens föreskrifter skyddas den alltjämt mot utrivning av ovan angivna bestämmelser. För torrläggningen av marken erfordras ofta att vattendraget ovan kraftverket fördjupas utom det att strömfallet borttages eller sänkes. Rent siffermässigt kan det kanske väga tämligen jämnt mellan dessa kostnader för företaget och den uppkommande jordförbättringen, och någon vinst kan det vara nog så vanskligt att framvisa. Men den vinst, som erhålles i ökade produktionsmöjligheter, den vinsten kan inte mätas i pengar men är likvisst tillfinnandes och är särskilt i tider som de nuvarande avsevärd. Det förefaller därför rätt omotiverat, att den dåliga kvarnen eller sekunda kraftanläggningen skall åtnjuta det skydd gentemot jordbruksintresset att för dess utrivning erfordras att vinsten av torrläggningsföretaget skall överstiga dubbla värdet av strömfallsanläggningen. Tiden synes nu vara inne att efter någon ur nationalekonomisk synpunkt mera rationell metod väga fördelen ur landets synpunkt av den ena och den andra naturtillgången. Här finnas ju många olika sätt att uttrycka krafttillgångens mer eller mindre prima eller sekunda beskaffenhet. Man kan ju låta vattensamlingsområdets storlek, tillgången på magasinerande sjöar, strömfallets höjd, antalet naturhästkrafter eller dylikt vara utslagsgivande. Men någon gränslinje synes utan svårighet kunna dragas och sådan förändring i vattenlagen införas, att även utbyggda strömfall under denna gräns icke beredas samma skydd som anläggningar av prima beskaffenhet. Exempelvis
