Motiofner i A-ndlra kamma-ren, N -r 79. 1 Nr 79. - Av herr Mosesson, om ändring av 8 § 2 mom. Ia-gen angående jo"-dfä;.-mi-ng, Då Kungl. Maj :t i proposition till 1925 års riksdag föreslog ändring i lydelsen av §§ 2, 3, 8 och 9 i lagen av 25 maj 1894 angående j-ordfästning, och denna proposition av riksdagen bifölls, innebar detta ett upphävande av det dittills rådande statskyrkliga jordfästningstvånget. Genom att införa en begravning utan jordfästning i svenska. kyrkans ordning ville man tillmötesgå ett krav, som länge framställts av i synnerhet frikyrkliga medborgare, vilka ansåge, att de samfund de tillhörde borde få själva bestämma formerna för jordandet av sina hiidangångna medlemmar. .Ehuru själva. benämningen på den nya begravningsformen föreföll defrikyrkliga o-til1fredsställande genom sin negativa formulering, accepterades den ändå från det hållet, emedan den i varje fall gav frihet att välja de former för begravningen, som denavlidne själv förordnat om eller hans anhöriga önskade. Efter riksdagsbeslutet inträflade det oväntade, att kyrkomötet, vars sanktion reformens genomförande förutsatte, visserligen godkände den nya begravningaformen men gjorde etttillägg till § 8 mom. 2, som gjorde det nödvändigt att på nytt. hänskjuta frågan till riksdagen. I den av riksdagen antagna lagen förekom ingen bestämmelse rörande kyrkornas upplâtande för begravning utan jondfästning i svenska kyrka-ns ordning. Man utgick ifrån att den rätt., som vederbörande kyrkoherde har att bestämma om kyrkas upplâtande, alltfort skulle gälla även i detta fall och förutsatte att denna rätt skulle så tillämpas, att begravningar efter den nya formen skulle kunna ske i kyrka, om förhållandena motiverade detta. Men på denna punkt vägrade kyrkomötet att biträda riksdagens mening. Kyrkomötet beslöt för sin del att föreslå. införandet i mom. 2 av § 8 av en bestämmelse, att kyrka icke skulle upplåtas för ifrågavarande slag av begravning, ifall icke särskilda skäl därtill vore. Uppenbarligen ville man genom denna negativa formulering giva vederbörande kyrkoherde starkare skäl att vägra kyrkas upplåtande. Kungl. Maj :t framlade ny proposition i frågan till 1926 års riksdag, men ansågsig icke i denna böra gå med på den negativa formulering, som kyrkomötet föreslagit. Kungl. Maj :t föreslog, att § 8 mom. 2 måtte få följande lydelse: Vid begravning utan jordfästning i svenska kyrkans ordning skall klockringning, om det begäres, äga rum i vanlig ordning, och" må vid så-dan begra-vnmg l.-yrka, upplåtas, när säzlrskilda skäl därtill äro. - - Kungl. Maj:t hade sålunda givit stadgandet om kifkas llpi>lå-lande 911 POSIUV form, medan kyrkomötet givit det en negativ. o Vid frågans behandling i riksdagen bröto sig meningarna mycket. -Da man emellertid kunde riskera reformens ytterligare fördröjande genom att icke taga Bilrang till riksdagens protokoll l942. 4 sam/. Nr 79-83-
