Motioner i Andra kammaren, Nr 110. 3 ning, helt enkelt skola utan vidare frånhändas denna förmån. Ett beslut om likställighet för dessa med dem, som senare avgått ur statstjänsten, torde icke vara av större ekonomisk betydelse för statsvcrket. Man bör ock uppmärksamma, att det här icke är fråga om några pensioner, som staten skall bekosta, utan det är endast fråga om tillåggspensioner, för vilka pensionstagarna själva redan inbetalt de behövliga avgifterna. En utredning, som väl i första hand skulle avse att fastställa, huru stor personal och huru stora pensionsbelopp det kan bli fråga om, torde utan svårighet kunna utföras av kungl. pensionsstyrelsen. Naturligtvis bör pension endast tillkomma sådana personer, som icke i annan ordning erhållit statlig eller kommunal pension. Under äberopande av vad som anförts hemställes, att riksdagen måtte besluta, att ordinarie tjänstemän i statens tjänst, vilka avgått från tjänsten utan rätt att komma i åtnjutande av pension, må tillerkännas samma förmån som jämlikt, stadgandena i dels § 12 av Lag angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk den 4 juni 1920, dels ock § 22 av Civila tjänstepensionsreglementet den 30 juni 1934 tillkommit tjänstemän, som senare under likartade förhållanden avgått ur statens tjänst. Stockholm den 22 januari 1942. A Ernst Eriksson i Stockholm -
