Sida:Rd 1942 C 23 4 1 AK motioner 1 224.djvu/316

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

4 Motioner i Andra kammaren, Nr 111. Nr lll. . Av herr Eriksson i Stockholm, om dyrtidstillägg till den hos riksdagens kamrar, utskott och kansli tillfälligt anställda personalen. Med bifall till förslag av bankoutskottet (utl. nr 7) beslöt 1941 års riksdag, att dyrtidstillägg efter ett procenttal av 15 skulle utgå under nämnda riksdag till envar av den hos riksdagen tillfälligt anställda personalen å arvodesbelopp av högst 400 kronor i månaden. Ä arvodesbelopp, överstigande 400 kronor men ej 900 kronor i månaden, skulle dyrtidstillägg efter 15 procent utgå till sekreterare hos kammare och i ständigt utskott samt notarie med sekreterargöromål i dylikt utskott, till statstjänsteman dock endast för tid, varunder han med avstående av samtliga med statstjänsten förenade löneförmåner åtnjutit hel ledighet från denna på grund av tjänstgöring hos riksdagen. - Dyrtidstillägg torde under innevarande års riksdag böra utgå till riksdagens personal efter i huvudsak samma grunder som under 1941 års riksdag. Med hänsyn till den under nämnda år inträdda stegringen av levnadskostnaderna, vilken medfört en ökning av kristillägget till statstjånstemännen med 8 procent, synes det dock skäligt, att dyrtidstillägget till riksdagens personal höjes, förslagsvis med 5 procent till 20 procent. 1 Ãberopande det anförda hemställes, att riksdagen må besluta, att dyrtidstillägg efter ett procenttal av 20 skall under innevarande riksdag tillsvidare, intill dess annorlunda kan varda av riksdagen bestämt, utgå dels å arvodesbelopp av högst 400 kronor i månaden till envar av den hos riksdagens kamrar, utskott och kansli tillfälligt anställda personalen, dels ock å arvodesbelopp, överstigande 400 men ej 900 kronor i månaden, till sekreterare hos kammare och i ständigt utskott samt notarie med sekreterargöromål i dylikt utskott, under förbehåll likväl beträffande sist omförmälda dyrtidstillägg, att detsamma såvitt angår statstjänsteman må utgå endast för tid, varunder vederbörande med avstående av samtliga med statstjänsten förenade löneförmåner åtnjuter hel ledighet från denna på grund av tjänstgöring hos riksdagen. Stockholm den 20 januari 1942. Ernst Eriksson i Stockholm.