Motioner i Andra kammaren, Nr 125. 3 Nr 125. Av herrar Hage och Viklund, angående rätt till tjänste- och pensionsärsberälrning för chefläkare vid sjukstuga. Läkarvården på den svenska landsbygden kan knappast sägas vara ordnad på ett fullt tillfredsställande sätt. En plan uppgjordes visserligen för en del år sedan, vilken innebar ett förslag om en betydlig utvidgning av antalet provinsialläkaredistrikt inom landet, varigenom skulle åstadkommas mindre provinsialläkaredistrikt samt i och med detsamma en effektivare hälso- och sjukvård. Men så kom kriget med dess krav på minskande av statsutgifterna. Följden härav har blivit att den tilltänkta planen att på detta sätt söka åstadkomma en bättre hälso- och sjukvård, särskilt ute på den egentliga landsbygden, endast i mycket ringa grad kunnat fullföljas. Detta har verkat så, att såväl de sjukvårdande uppgifterna som även de hälsovårdande och socialhygieniska, som skulle handläggas av tjänsteläkarna, måst i viss grad eftersåttas, enligt vad det förklaras såväl från ortshefolkningen ute i bygderna som även från verkligt sakkunnigt fackmannahåll. Detta är särskilt fallet i de mycket vidsträckta provinsialläkaredistrikt, vilka finnas främst i Norrland, men även i en del andra delar av landet. Här tillkommer ej sällan för provinsialläkaren - som oftast är den enda läkaren inom ett mycket vidsträckt distrikt 4- i en hel del provinsialläkareområden ett ökat arbete därigenom att vederbörande även är chefläkare för en sjukstuga, placerad å huvudorten inom distriktet. Läkaren i fråga har här att ansvara för dels sjukvården vid nämnda sjukstuga - det kan ofta vara en sjukstuga med en ganska betydande platsbeläggning, beroende bl. a. på överbeläggning - dels även för en ganska omfattande poliklinik, förlagd till anstalten, samt slutligen för det arbete, som i första hand tillhör en provinsialläkare inom sjukvårdens och hälsovårdens område. I detta arbete ingå, som bekant särskilt inom vidsträckta provinsialläkaredistrikt, långa resor för sjukbesök och mottagningar på olika ställen inom distriktet, vilka kräva mycken tid och mycket arbete. Det torde kunna med stor bestämdhet påstås, att där distrikt av en sådan omfattning existera, samt där hälso- och sjukvården medför en liknande arbetsbörda och där det dessutom endast existerar en enda läkarekraft inom distriktet, där blir det svårt för denne att sköta hälso- och sjukvården inom distriktet på ett fullt tillfredsställande sätt, En ändring i detta förhållande till det bättre - åtminstone i viss utsträckning - skulle säkerligen kunnat åstadkommas, om den förut nämnda planen om utökande av antalet pmvinsialläkaredistrikt inom landet kunnat inom en rimlig tid genomföras. Sa
