4 Motioner i Andra kammaren, Nr 148. 1 riksdagen delade de av motionärerna framlagda synpunkterna, att det dels måste anses vara av synnerlig vikt att fiskproduktionen under denna för vår folkförsörjning svåra tid så långt möjligt hålles i gäng och dels även att den lindring i de svårigheter av olika slag, som näringens utövare icke minst under nuvarande tider ha att dragas med, vilken läge i att anskaffningen av redskap, som gått förlorade, ej belades med omsättningsskatt, kunde anses vara väl motiverad. Trots denna allmänna tillfredsställelse över riksdagens välvilliga inställning till frågan var det emellertid redan från början en smula tveksamt, huruvida det med den utformning, författningsbestämmelsen om skattefrihet för fiskredskap kommit att få, verkligen också skulle komma att leda till, att det av riksdagen avsedda syftemålet uppnåddes. Framför allt ingav det betänkligheter, att endast vissa särskilda fiskredskap angivits, medan däremot andra, som kunna anses för förvärvsfiskarna ha lika stor eller t. o. m. i vissa fall större betydelse, icke medtagits. Likaledes kom det att bland fiskerinäringens utövare väcka ännu större undran, att i förordningen ingenting nämndes om hur det i skattehänseende skulle komma att förfaras vid inköp av kompletteringsdelar i form av garn, tågvirke o. dyl. till de i författningen såsom skattefria angivna redskapen. Frågan om inköpen av ersättningsdelar till fiskredskapen har nämligen mycket stór ekonomisk betydelse för fiskets utövare. I de ovan nämnda motionerna påvisades bl. a., att det icke i främsta rummet var på grund av normal förslitning, som fiskredskapen måste förnyas, utan de mest omfattande redskapsförlusterna förorsakades genom stormar och otjänlig väderlek eller på grund av att redskapen fastnade i vrak på havsbottnen. Såväl när ett fiskredskap förstöres på grund av oväder som då det sönderrives på havsbottnen är det dock ire- gel endast undantagsvis, som totalförlust av hela redskapen uppkommer. Vanligast är att delar av både vad och tågvirke kunna förloras, och då måste nyanskaffning av dessa delar ske,-varvid komplettering av tågvirket utan undantag torde representera den ojämförligt största delen av kostnaden. Exemplet med snurrevaden kan f. ö. i detta sammanhang anföras såsom synnerligen belysande för vilken stor betydelse frågan om kompletteringsdelarna för fiskredskapen verkligen har. En komplett snurrevad bestående av dels själva vaden och dels 24 rullar tågvirke om 120 famnars längd i varje rulle kostar f. n. omkring 5.000 kr. att nyanskaffa. Av totalbeloppet belöper sigemellertid endast omkring 400 à 500 kr. på själva vaden, medan allt det övriga kommer på tågvirket, vilket sålunda utgör cza 90 procent av hela värdet. "
Då såsom ovan påpekats genom förordningens ordalydelse något klart
besked icke gavs, huruvida skattefrihet skulle äga rum vid försäljning av delar till skattefria fiskred.skap, kunde emellertid vid förordningens tillkomst ifrågasättas, om icke begreppet fiskredskap skulle kunna tolkas så, att däri
