Motionerfi Andra kammaren, Nr 148. 5 även innefattades sådana betydande delar till de angivna redskapen, som ovan omnämnts. För att få detta spörsmål klarlagt upptogos under våren 1941 överläggningar inför centrala omsättningsskattenämnden, varvid utom representanter för ostkustfiskarnas och västkustfiskarnas centralförbund samt fiskredskapsförsäljarna även representanter för lantbruksstyrelsen voro närvarande. Vid dessaiöverläggningar nödgades man emellertid konstatera, att skattefrihet för fiskredskap enligt förordningens allmänna lydelser icke kunde tolkningsvis utsträckas till att gälla andra redskap ände i förordningen uppräknade-liksom icke försäljning av kompletteringsdelar till de skattefria redskapen kunde anses vara befriade från omsättningsskatt. Genom att sålundapdelarna till de skattefria fiskredskapen kommit att vid försäljningen bliva belagda med skatt och utgifterna för dessa inköp såsom ovan framhållits- utgöra en väsentlig del av totalkostnaden för förvärvsfiskarnas redskapsanskaffning, ha otvivelaktigt de lättnader för fiskerinäringens utövare, som riksdagen och utskottet avsågo att bereda dessa, icke kunnat i tillämnad utsträckning ernås. Det har därför synts undertecknade önskvärt, att en ändring i detta förhållande kunde åvägabringas, vilket skulle kunna ske genom att skattebefrielsen för fiskredskap även utsträcktes till att omfatta delar av sådana redskap, som i, förordningen uppräknats. De delar, för vilka skattefrihet därvid i första hand kan tänkas ifrågakomma, äro huvudsakligen bomullsgarn till nät, tågvirke av hampa, manilla och sisal till s. k. telnar och snurrevadståg samt även tågvirke av gräs, s. k. kokos, till bl. a. strömmingsskötar och snurrevadar. De svårigheter, som kunna förefinnas, när det gäller att avgöra, huruvida varan av inköparen verkligen är avsedd att användas vid tillverkning eller komplettering av redskap för förvärvsfiske, synas oss lämpligast böra avhjälpas genom att skattefrihet i dylika fall göres beroende av t. ex. att försäljningen skedde mot intyg eller inköpsbevis, som utfärdats av någon myndighet, t. ex. kristidsstyrelsen. Sådant intyg borde då innehålla uppgift om köparens person samt-styrka, att han förvärvsmässigt idkar fiske. Dessutom böra även i specifikation anges de kvantiteter av garn, tågvirke eller ev. andra kompletteringsdelar till skattefria redskap, som köparen medgivits att skattefritt inköpa. Ansökan om erhållandet av dylikt inköpsbevis skulle lämpligen av förvärvsfiskare kunna inlämnas till vederbörande kristidsnämnd, som genom utredning undersöker behovet och jämte eget utlåtande sedan översänder ansökningen till vederbörande kristidsstyrelse. Med den noggranna kännedom kristidsnämnderna kunna förutsättas ha om de lokala förhållandena på varje ort torde genom en dylik anordning riskerna för missbruk av sålunda medgiven skattefrihetái allt väsentligt vara avlägsnade
