Motioner i Andra kammaren, Nr 7. 7 Emellertid får man inte förbise de utomordentliga förhållanden, som råda i d å nuvaran e sv ra läge, och de uppoffringar, som de värnpliktiga och deras anhöriga måste bringa landets försvarsberedskap. Frågan om viss ersättning i nu nämnda fall bör komma under omprövning, och vissa riktlinjer böra såvitt möjligt uppdragas för lämnande av hjälp. Om bestämda regler äro svåra att fastställa, bör det i varje fall lämnas möjlighet för Kungl. Maj:t att kunna lämna hjälp, då skäl härför föreligga. Skall förslaget till krigspensionsförordning ligga till grund för prövning och beslut i dessa frågor, bli möjligheterna att lämna hjälp i nu avsedda fall i hög grad begränsade. I detta sammanhang vilja vi framhålla, att det av riksdagen beslutade beloppet till begravningshjälp vid vämpliktigas på grund av skada inträffade dödsfall, 250 kronor, synes vara allt för lågt. I många fall kunna skäl föreligga för höjning av detta belopp. Även här bör Kungl. Maj :t äga att pröva och besluta utbetalande av högre belopp. I Med stöd av det anförda föreslå undertecknade, att riksdagen måtte besluta hemställa till Kungl. Maj:t om utredning och förslag till sådana h jälpåtgärder som i motiveringen framhållits, då värnpliktiga drabbats av skada eller avlidit. Stockholm den 15 jan. 1942. Anders Paulsen, Arlöv. Olof Andersson, Aug. Spångberg. Thorvald Ekdahl. Malmö.
