3 Motioner i Andra kammaren, Nr 8. Nr 8. - Av herr Ericsson i Kinna m. fl., om vissa ändringar i ldnevillkoren vid statlig beldning av bostadsegnahemsfastighet. Ett av de svåraste bland de problem, som den nuvarande krisen fört med sig, är utan tvekan upprätthållandet av en tillfredsställande produktion av bostäder. Statsmakterna ha på olika sätt sökt stimulera bostadsproduktionen, främst genom ordnandet av kreditfrågorna men även genom subventioner av olika slag. Emellertid synas icke dessa åtgärder ha lämnat tillfredsställande resultat. En allt mer stegrad knapphet på bostäder är för närvarande fullt påtaglig, och i vissa fall har denna knapphet övergått i en bostadsbrist, vilken i sin tur leder fram till stegrade hyrespriser. Från alla håll vitsordas, att det bästa medlet för bekämpande av denna tendens till bostadsbrist är produktion av nya lägenheter. Att så kommer att ske ligger icke bara i den enskildes utan även i samhällets intresse, både av sociala skäl och med tanke på de penningpolitiska målen under nu rådande kristid. Åtskilliga faktorer inverka emellertid hämmande på bostadsproduktionen, främst byggnadskostnadernas stegring och materialbristen. Intet får emellertid underlåtas när det gäller att övervinna dessa och andra svårigheter för bostadsproduktionen. Den statliga egnahemsverksamheten har sedan lång tid tillbaka omfattats med stort intresse bland de bredare folklagren i vårt land. Vid 1939 års riksdag genomfördes en reformering av grunderna för denna verksamhet, som beträffande bostadsegnahemmen bl. a. medförde den förändringen i lånevillkoren, att maximivärdet höjdes från 9,000 kronor till 12,000 kronor. Genom denna förändring möjliggjordes en belåning av maximalt 9,000 kronor å varje egnahem. Redan vid tiden för utarbetandet av 1939 års proposition höjdes röster för en längre gående höjning av maximivärdet. Vederbörande departementschef erkände, att det föreslagna värdet av 12,000 kronor i vissa fall kunde vara lågt, men var då icke beredd gå utöver den gräns 1936 års egnahemsutredning föreslagit. Sedan riksdagen år 1939 fattade beslut rörande nya grunder för den statliga egnahemsverksamheten har en betydande stegring skett av byggnadskostnaderna. Skulle egnahemsnämnderna i detta nu strikt följa författningens bestämmelser om att bostadslån ej må beviljas för förvärv av fastighet, vars värde överstiger 12,000 kronor, så skulle säkerligen låneverksamheten till bostadsegnahem bli minimal eller rent av upphöra. För alla torde det
