Motioner i Andra kammaren, Nr 16.9. 7 Bilaga. Sakkunnigutlåtanden angående kallelse av dåvarande docenten Johan Nordström till professor i idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet. Till Större Akademiska Konsistoriet i Uppsala. Till svar å Konsistoriets skrivelse av den 19 dennes ber jag att vördsamt få anföra följande: - -Enligt min mening är docenten Johan Nordström icke blott i eminent menmg kompetent till den ifrågavarande professuren utan är det framför varje annan svensk man. Jag hade lange hoppats, att lmiversitetet skulle bliva i stånd att bereda en forskare av docenten Nordströms betydelse en personlig professur. Då nu detta" genom grosshandlar Carlbergs storartade frikostighet och hans lyckliga "bestämmelser rorande professurens karaktär blivit överflödigt, må det tillåtas mig att lyckönska mitt gamla universitet att vid sig kunna fästa en man, som genom sin omfattande lärdom, sin vetenskapliga skarpsimiighet och sm idérikedom är och blir en prydnad för Uppsala universitet. Stockholm den 22 november 1932. Vördsamt Henrik Schück. 1 " Till Större Akademiska Konsistoriet i Uppsala. Av Konsistoriet hedrad med uppdraget att såsom sakkunnig yttra mig angående docenten Nils Johan Nordströms kompetens till den av grosshandlaren Gustaf Carlberg nu donerade professuren i idé- och lärdomshistoria vid vårt universitet, får jag härmed i korthet anföra följande: Då docenten Nordström efter de akademiska myndigheternas förslag av Kungl. Maj :t utsågs till forskarstipendiat innebar detta ett officiellt erkärmande av att han, enligt stadgans ord, ådagalagt "utmärkt forskarbegåvning" och intog en "verkligt framstående ställning inom sin vetenskap". Man kunde då grunda förslaget på vissheten, att i docenten.Nordström äga en originell, djärv, mångsidigt kunnig och lärd, skarpsinnig forskare, vilken alltid överraskat genom sin säkra förtrogenhet i detalj med det svårhanterliga material han nödgats upptaga, på samma gång han lagt i dagen en mycket ovanlig kraft att med hjälp av denna solida lärdom teckna stora händelseförlopp och processer. Docent Nordström förenar på detta vis harmoniskt hos sig den sanne historikerns egenskaper. Klarast framträda de i hans omfattande verk om Georg Stiernhielm, där man finner både en minutiös utredning av denne filosofs och diktares ytterst svårtillgängliga spekulation och, på samma gång, en bild av samtidens tankehv, formande sig till en undersökning av renässansens filosofi, vilken enligt fackmännens mening ställt denna i ett nytt ljus. Nordström äger i osedvanlig grad gåvan att med den historiska fantasiens hjälp tränga in i gångna tiders andliga liv och att väcka upp det som kan förefalla dött. I särskilt hög grad är denna gåva av värde för den som skall ägna sig åt vetenskapens äldre historia. Nordströms undersökning av rudbeckianismens förutsättningar och hans annu blott
