l2 Motion-cr 1 .lmlra kamnwren, Nr 171. föra därigenom med arkivarier och bibliotekarier även aktuarier och laboratorer, vilka tjänstemannaklasser ej finnas inom de lärda verken, men nämna ej museitjänstemännen. De stora statliga arkiven, biblioteken och museerna, institutioner, inom vilka själva tjänsten förutsätter och i sinvutövning kräver en kontinuerlig vetenskaplig utbildning, bilda emellertid en naturlig grupp för sig, och deras tjänstemän hade bort behandlas som en från andra klart avskild befattningshavargrupp. De sakkurmiges framställning ger vidare det intrycket, att filosofie kandidat-examen är den reguljära kompetensfordran för de berörda tjänsterna. Vid arkiven och biblioteken är emellertid filosofie licentiat-examen normalt uppställd som kompetensfordran för samtliga tjänster. Att inom biblioteken alternativt uppställts fordran på kandidat-examen i två fakulteter och för arkivmän på juris kandidat-examen har i detta sammanhang intet att betyda, då-dessa alternativ, som ytterst sällan komma till användning, även innebära betydligt högre kompetenskrav än enbart filosofie kandidat-examen. Genom de sakkunniges framställning har sålunda förhållandet mellan kompetensfordringarna för å ena sidan adjunkterna vid de allmänna läroverken och å andra sidan vissa tjänstemän vid de lärda verken kommit att framstå i en skev dager, nämligen snarast så att, under det att för läroverkstjänst som bekant kräves filosofisk ämbetsexamen (filosofie magister), det för andre arkivarier och andre bibliotekarier skulle vara tillfyllest med den lägre filosofie kandidat-examen. Ställningen är emellertid som nämnts den motsatta, i det att de högre kompetensfordringarna ligga på arkivens och bibliotekens sida. För antikvarier och intendenter finnas icke föreskrivna liknande kompetensfordringar som för arkivarier och bibliotekarier men sådana fordringar upprätthållas i praktiken. Att de sakkunniges utredning icke-visar rätt i fråga om kompetensfordringarna är anmärkningsvärt, då de i sin argumentering och sina slutsatser fästa stor vikt vid kompetensen med bortseende från åtskilliga andra förhållanden, som jämväl äro av natur att inverka på löneplaceringen. De sakkunniges betänkande har på nämnda punkter rönt bestämda gensagor från cheferna för de berörda verken samt kritiserats av arkivstaten., kungl. bibliotekets och universitetsbibliotekens samt de statliga museernas tjänstemannaföreningar. Samtliga dessa yttranden ha utmynnat i framställningar om åtgärder i syfte att bereda här ifrågavarande tjänstemannagrupper en löneplacering i åtminstone de grader, som gälla för adjunkter och lektorer. Allmänna lönenämnden lhar i sitt yttrande. den 15 sept. 1941 ansett frågan om löneställningen för befattningshavarna vid de lärda verken böra göras till föremål för ytterligare övervägande, innan slutlig ställning tages till de sakkunniges förslag. Och kanslern för rikets universitet har i yttranden den 11 juli 1941 uttalat följande: "Vad slutligen beträfiar spörsmålet om förste- och andrebibliotekariernas vid universitetsbiblioteken löneställning håller jag före, att man icke kan undgå att vid frägans avgörande taga hänsyn till de lönegrader, vari lektorer och adjunkter numera äro placerade. Spörsmålet om de kompetens
