lllotioner i Andra kammaren, Nr 171. 13 fordringar, som böra ställas på universitetsbibliotekarierna, och dessa befattningshavares lön-eställllillg SYTIGS emellertid böra göras till föremål för särskild utredning". I fråga om kompetensfordringarna har kanslern själv, i anslutning till en å kanslersexpeditionen upprättad promemoria, från de mindre akademiska konsistorierna i Uppsala och Lund infordrat utredningar angående en eventuell minskning av nu föreskrivna kompetenskrav för amanuenser och andre bibliotekarier vid universitetsbiblioteken. Sedan konsistorierna efter vederbörande överbibliotekariers hörande i avgivna yttranden avstyrkt den ifrågasätta sänkningen av nämnda kompetenskrav, har kanslern i skrivelse den 5 dec. 1941 förklarat att vad i ärendet förekommit ej föranleder någon vidare kanslerns åtgärd. För vår del vilja vi ansluta oss till lönenämndens och kanslerns uppfattning, att en ytterligare utredning av spörsmålet om löneställningen för befattningshavarne vid de lärda verken bör ske. En lönefråga, som redan år 1925 av en så auktoritativ myndighet som statskontoret ansågs fordra justering, kan enligt vår mening icke nu avvisas på grundval av den argumentering, som härför presterats. En löneställning, som bl. a. placerar vissa tjänstemän vid de lärda verken trots väsentligt högre kompetenskrav och sämre befordringsmöjligheter två grader under närmast motsvarande .befattningshavare vid läroverken, lärer icke kunna vidhållas. Den utredning vi sålunda påyrka bör emellertid även omfatta amanuenserna vid de lärda verken, vilkas löneställning sammanhänger med de ordinarie tjänstemännens och ävenledes är otillfredsställande. Det har framhållits, bl. a. av amanuensföreningen för statens arkiv, bibliotek och museer i skrivelse till Kungl. Maj :t 1937, att de lärda verkens amanuenser-i väsentliga avseenden skilja sig från amanuenserna inom civilförvaltningen i övrigt, i det att kompetensfordringarna genomgående äro högre (filosofie licentiat-examen) och befordringsmöjligheterna avsevärt sämre: ännu efter 10 års tjänst voro cza 25 procent fortfarande obefordrade. Den då givna framställningen äger fortfarande sitt berättigande, och den pågående indragningen, resp. vakanssättningen av ordinarie tjänster är ägnad att ytterligare försämra dessa befattningshavares framtidsutsikter. Till behandling vid årets riksdag föreligger nu frågan om ändrad ställning för universitetsbibliotekens amanuenser med s. k. fasta arvoden, vilka nu i en; lighet med ett uttalande av 1941 års riksdag föreslagits inplacerade i löneplanen för e. o. tjänstemän. Denna. förändring har under flera år förordats av universitetsmyndigheterna i Uppsala och Lund, som också nu hemställt om amanuensernas placering i lönegrad Eo 21. Kanslern har föreslagit Eo 20, och departementschefen förklarar, att "starka skäl tala för bifall till kanslerns av allmänna lönenämnden tillstyrkta förslag". Dletta skulle emellertid komma att medföra "fullt berättigade anspråk från andra håll om en motsvarande 1önestäl1ning", och departementschefen anser sig "icke för närvarande beredd att taga dessa konse
