Motioner i Andra kammaren, Nr 26. 9 Nr 26. Av herr Sundström i Skövde m. fl., om undantagande av vissa varor från allmän omsättningsskatt. Vid 1941 års riksdag väcktes motionerna l: 97 och li: 135, vari yrkades att i förordningen om allmän omsättningsskatt (nr 1000) § 2 mom. 1 bland från omsättningsskatt undantagna varor jämväl skulle inskrivas "apoteks- varor, som försåldes mot läkarrecept". Bevillningsutskottet förklarade sig icke berett att taga ställning till frågan, förrän Kungl. Maj :t i samband med andra spörsmål rörande omsättningsskatten, varom utskottet föreslagit utredning, jämvälvarit i tillfälle att ägna förevarande fråga uppmärksamhet. Kungl. Maj:t hörde i ärendet centrala omsättningsskattenämnden, medicinalstyrelsens apoteksbyrå och representanter för apotekarsocieteten. Uti Kungl. Maj:ts proposition nr 342 redovisas resultaten av dessa yttranden, vilka gingo i avstyrkande riktning, vilket Kungl. Maj :t med instämmande iv de hörda organisationernas synpunkter bringade till riksdagens kännedom. Då emellertid de anförda skälen icke kunna anses bärande, anse vi, att frågan om skattefrihet på apoteksvaror, som utlämnas mot recept, bör upptagas till förnyad prövning. Det är väsentligen omsättningsskattenämnden, som formulerat de argument, varpå sakens avvisande grundar sig. Nämnden anför att skattebefrielse ej bör ske av "humanitära eller dylika skäl". Gent emot detta kan frågas: ha inte just humanitära och sociala skäl varit avgörande i de allra flesta fall, då någon vara undantagits från beskattning? Om dessa synpunkter fått fälla utslag ifråga om varor för livets uppehälle, synas de kunna väga lika tungt, när det gäller medel för livets bevarande och hälsans återvinnande. Ej heller kan den omständigheten att fattigvården och sjukkassorna betala en viss del av medicinen tillmätas avgörande betydelse. Frånsett det underliga uti att staten beskattar kommunernas fattigvårdsutgifter, så kan det knappast vara konsekvent, att staten nedlägger stora summor på sjukkasseväsendets bestånd och utbredning men samtidigt hämmar rörelsen genom beskattning av en del av kassornas stöd åt sina klienter. En invändning, som knappast kan tagas på allvar, är, "att läkare, veterinärer och tandläkare skulle kunna erhålla alla läkemedel för eget och sina familjers behov utan skatt, endast genom att rekvirera dem mot recept". Det finns ingen som helst grund för antagandet, att dessa personer skulle söka undandraga sig beskattning på sätt nämnden förutsätter. Bihang till riksdagens protokoll 19/42. 4 saml. Nr 22-28. 2
