Hoppa till innehållet

Sida:Rd 1942 C 23 4 1 AK motioner 1 224.djvu/88

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

3 Motioner i Andra kammaren, Nr 25. miljoner kronor under budgetåret 1941/42, och till 11 miljoner kronor under budgetåret 1942/43. I en annan motion till årets riksdag hemställes om allsidig utredning om ungdomens nöjesliv och allt vad därmed sammanhänger, varvid åberopas en landsomfattande opinion med kyrkoherde Gustav.Grände i Tvååker som upphovsman. Otvivelaktigt torde det s. k. dansbaneeländet och den s. k. nöjesindustrien ostört få fortsätta utan ingripande från de kommunala myndigheternas sida, därför att resp. kommuner erhålla ganska goda inkomster av nöjestillställningar inom kommunens område. Nu är det ju riktigt, att de medel, som inflyta genom nöjesskatten, skola användas för främjande av idrott och olika slag av kulturell verksamhet ni. m., men de anslag, som utanordnas till dylika ändamål, måste kommunerna nog i många fall anslå ändå och i så fall uttagas av skattemedel, varför onekligen den inkomst en kommun har av nöjesskatten hjälper upp dess ekonomi. Ofta får man höra sådana uttryck som att om vi inom vår kommun skulle förbjuda den eller den dansbanan, skulle detta endast innebära att grannkommunen finge så mycket -större inkomst av ökad nöjesskatt eller att ungdomen reste in till närmaste stad och där lade ned sina pengar på nöjen, medan vi hemma i vår kommun inte erhölle någonting o. s. v. Ett sådant resonemang är ju fullt förståeligt. Enligt vår mening borde orsaken till denna dragkamp mellan kommunerna undanröjas därigenom att nöjesskatten helt förstatligades, så att en kommun inte kunde bereda sig ekonomisk vinning av densamma. Vi tillåta oss hänvisa till den P. M. av kyrkoherde Grände, som överlämnats till riksdagen som bilaga till den ovannämnda motionen och till de där gjorda förslagen angående nöjesskattens användning. Om nöjesskatten redovisades till en särskild fond, från vilken utginge anslag till olika kulturella ändamål inom kommunerna, skulle den ursprungliga tanken angående nöjesskattens användning komma att realiseras. Med anledning av vad vi ovan anfört få vi hemställa 9 att riksdagen måtte besluta, att nöjesskatten helt förstatligas. Stockholm den 17 januari 1942. Anders Pettersson Gillis Olsson. Gun, E, ¿m1¿,-380,, - i Dahl. J. V. Pettersson Th. Gardell. H j, R, Nilsan i Nflffegåfd. Spånstad. I Sarn. B. Norup.

mm