2 Första lagutskottets utlåtande Nr 12. jämning (dearing), efter hörande av fullmäktige i riksbanken förordna, att den, som är betalningsskyldig för vara, härrörande "från den främmande staten, eller eljest är pliktig att utgiva betalning för fordran, som tillkommer någon i den staten eller som från sådan fordringsägare övergått å annan, skall fullgöra betalningsskyldigheten a) om dearingavtal slutits med den främmande staten, genom att på villkor, som stadgas i avtalet, inbetala beloppet i riksbanken eller i annan av Konungen angiven bank eller ock i särskild för ändamålet inrättad kassa; samt c b) i annat fall genom beloppets insättande i bank eller kassa, varom under a) förmäles, å räkning, varöver förfogande icke må ske i vidare mån än Konungen bestämmer. I förordnande, som nu sagts, äge Konungen föreskriva, i vilket myntslag betalningen skall fullgöras. I fall, som under b) avses, äge Konungen, i stället för att förordna om betalningsskyldighetens fullgörandei där stadgad ordning, föreskriva att betalning må erläggas allenast med användande av visst eller vissa slag av betalningsmedel eller fordringar. 2 §. I fall då förordnande meddelas om insättning av medel å räkning, som i 1 § under b) avses, äge Konungen, där omständigheterna därtill föranleda, tillika förordna, att den, som har fordran hos någon i den främmande staten men på grund av där vidtagna inskränkningar i rätten att förfoga över betalningsmedel ej kan erhålla betalning, skall äga utbekomma betalning av insatta medel mot det att han för dearing av fordringar, för vilkas gäldande insättningar skett, avstår så mycket av sin egen fordran, som svarar mot uppburet belopp. 3 §. Där för tillsyn å efterlevnad av iförordnande varom ovan sagts så finnes behövligt, äge Konungen stadga skyldighet att förete handelsböcker jämte därtill hörande handlingar. Konungen äge jämväl i övrigt meddela erforderliga föreskrifter för verkställande av förordnandet så ock till förhindrande av åtgärder, som äro ägnade att uppenbart motverka vinnandet av med förordnandet avsett ändamål" Förordnanden jämlikt dearinglagen hava av Kungl. Maj:t meddelats i förhållande till följande länder, beträffande vilka betalningsöverenskommelser avslutats: Turkiet (kungörelse den 22 juni 1934, nr 348; ändr. 1936 nr 488 och 1940 nr 166); Tyska riket (kungörelse den 28 augusti 1934, nr 464; ändr. 1934 nr 510 och 549 samt 1940 nr 1022); Estland (kungörelse den 27 mars 1935, nr 72; 1-7 §§ upphävda 1940, nr 517); Lettland (kungörelse den 27 mars 1935, nr 71; ändr. 1936 nr 258; upphävd 1939 nr 145); ltalien (kungörelse den 28 juni 1935, nr 381; ändr. 1936 nr 498 och 585, 1937 nr 441 samt 1940 nr 1023); Danmark (kungörelse den 23 juli 1940, nr 720); Norge (kungörelse den 12 juli 1940, nr 711); De socialistiska Râdsrepublikernas Union (kungörelse den 9 september 1940, nr 811); Litauen, Lettland och Estland (kungörelse den 13 juni 1941, nr 375). Med stöd av dearinglagen har i viss utsträckning betalningsspärr upprättats i förhållande till Spanien (kungörelse den 19 september 1936, nr 511); Belgien, Frankrike, Luxemburg
