Den 1 december 1937 uppdrogs åt professorn R. Bergendal, som med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 december 1932 tillkallats såsom sakkunnig inom justitiedepartementet för utredning angående partiella reformer på strafflagstiftningens område, att verkställa utredning rörande frågan om ändrade bestämmelser angående straffbarheten vid försök till brott. Den sakkunnige avgav jämte hovrättsassessorn L. G. Ohlsson, som förordnats att biträda vid utredningen, ett den 20 juni 1940 dagtecknat förslag till ändrad lagstiftning om straff för försök till brott jämte motiv (statens offentl. utredn. 1940: 19).
Utlåtanden över detta förslag ha efter remiss avgivits av justitiekanslersämbetet, hovrätterna, överståthållarämbetet, länsstyrelserna, av vilka länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län bifogat yttrande av poliskammaren i Göteborg, landsfogdarna, rådhusrätterna i Stockholm och Malmö, föreningen Sveriges stadsdomare, föreningen Sveriges stadsfiskaler samt Sveriges advokatsamfund ävensom, i vad förslaget avser strafflagen för krigsmakten, av krigshovrätten och chefen för försvarsstaben.
De framlagda förslagen ha i justitiedepartementet upptagits till behandling i ett sammanhang.
Tidigare reformarbete.
Förmögenhetsbrotten. De delar av gällande strafflag, vilka behandla förmögenhetsbrotten, äro i sina huvuddrag resultatet av det omfattande lagstiftningsarbete som i mitten av förra århundradet bedrevs på straffrättens område. Under den tid som sedan dess förflutit har behovet av nya stadganden om förmögenhetsbrott blivit alltmera framträdande efter hand som samhällets ekonomiska struktur förändrats. Avsikten har tidigare varit, att en revision av dessa stadganden skulle komma till stånd i sammanhang med en allmän strafflagsreform. Omfattande förarbeten till en sådan reform utfördes under 1900-talets andra och tredje årtionden. Professorn Johan C. W. Thyrén utgav på offentligt uppdrag åren 1910–1914 ett arbete om principerna för en strafflagsreform och år 1916 ett förberedande utkast till strafflagens allmänna del. På grundval härav utarbetade den år 1916 tillsatta strafflagskommissionen förslag till strafflag, allmänna delen, vilket avgavs år 1923 (statens offentl. utredn. 1923: 9). Under tiden från och med år 1917 till sin död år 1933 utgav Thyrén elva avsnitt av förberedande utkast till strafflagens speciella del, av vilka nr III och IV behandla förmögenhetsbrott, nämligen förskingring, hittegodsdelikt, tjuvnad, rån, utpressning, åverkan och bodräkt samt bedrägeri, ocker och trolöshet jämte vissa de sistnämnda närstående brott såsom ägares kränkning av pant- och retentionsrätt, olovligt försäljande av annans sak och dubbelkrav. Ett i Thyréns plan ingående utkast rörande konkursbrotten blev icke utfört.
År 1934 upprättades inom justitiedepartementet en promemoria angående frågan om fortsatt arbete på en strafflagsreform. I denna uttalades, att arbetet kunde uppdelas i – visserligen icke alltför många – partier, därvid
