som ansetts icke ha sin rätta plats bland förmögenhetsbrotten, överförts till andra kapitel. Bestämmelsen i 6 § om obehörig tjänsteutövning har flyttats till 10 kap. samt 10 § om brott mot brevhemligheten till 11 kap. De stadganden i 22 kap. som närmast ha karaktären av förfalskningsbrott, nämligen 2 § punkterna 4 och 5, 16–18 §§ samt delvis 13 §, ha flyttats till 12 kap. Slutligen ha 3 och 4 §§ om försäljning och utlämnande av förfalskade livs- och läkemedel flyttats till 14 kap. samt 7–9 §§, som avse vissa kränkningar av familjerättigheter m. m., till 17 kap., vars nuvarande rubrik "Om äktenskapsbrott" i samband därmed ändrats till "Om brott emot familj" Vid överflyttningen ha en del jämkningar skett i såväl brottsbeskrivningar som straffsatser.
Ändringarna i andra lagar än strafflagen ha i huvudsak karaktären av följdändringar. Detta gäller även strafflagen för krigsmakten, varom kommittén avgivit ett särskilt betänkande och vari jämväl de sakkunniga som behandlat försökets straffbarhet föreslagit en del ändringar.
Yttranden angående kommittéförslagen.
I alla yttranden över straffrättskommitténs förslag till ändrad lagstiftning om förmögenhetsbrott har detta i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Behovet av en reform av strafflagens bestämmelser om förmögenhetsbrott har vitsordats, och från flera håll har uttalats att förslaget vore väl ägnat att läggas till grund för lagstiftning. Det har bland annat anförts, att förslaget i systematiskt avseende samt i fråga om brottsbeskrivningar och brottsrubriceringar innehölle väsentliga förbättringar. Även kommitténs förslag till ändring i strafflagen för krigsmakten i vad denna rör förmögenhetsbrotten har i huvudsak vunnit gillande. Detsamma gäller det av särskilda sakkunniga avgivna förslaget till ändrad lagstiftning om straff för försök till brott.
Vissa erinringar mot förslagen ha framställts. Flertalet av dessa äro emellertid. av den natur, att de lämpligen böra omnämnas i det följande vid behandlingen av de särskilda bestämmelserna i förslagen. I detta sammanhang torde endast böra anmärkas vad i yttrandena anförts beträffande vissa allmänna frågor.
I fråga om de straffskalor, som straffrättskommittén föreslagit, och den uppdelning av de särskilda brotten i olika grader efter brottets större eller mindre svårhet, som kommittén genomfört särskilt vid de centrala förmögenhetsbrotten, har i vissa yttranden framhållits, att domstolarna genom förslagets innehåll i dessa delar erhålla vidsträckt möjlighet att behandla varje fall efter dess egenart men att samtidigt stora krav ställas på domstolarna. I samband med frågan, huruvida brotten böra såsom straffrättskommittén föreslagit graderas, har i vissa yttranden uppmärksammats den återverkan graderingen utövar på frågan om brottspreskription. T. f. landsfogden i Malmöhus län har sålunda framhållit, att enligt kommitténs förslag grov stöld icke preskriberas förrän efter tio är men enkel stöld
