Första lagutskottets utlåtande Nr 33. 3 regel ej till statskontoret, utan omföras i länsräkenskaperna till riksstatstiteln "A. Iv Diverse inkomster" under beteckningen "Överåriga depositioner". Från denna titel sker utbetalning, när vederbörande sedan gör framställning om beloppets utfående. Bestämmelser, att medel, som tillkomma enskild part, skola i avbidan på lyftning stå i allmän vård, förekomma flerstädes i lagstiftningen. Vissa lagar innehålla stadgande om preskription av rätten till de nedsatta medlen. I 57 § l a g e n o m e x p r o p r i at i o n föreskrives t. ex. för visst fall att, om anspråk på expropriationsersättning ej göres inom tio år från sammanträde för expropriationsersättnings fördelning, ersättningen må lyftas av den exproprierande, såframt denne anmäler sig för sådant ändamål hos Konungens befallningshavande under elfte året efter sammanträdet, och att, där sådan anmälan ej sker, beloppet skall tillfalla kronan. En liknande bestämmelse gives i 43 § gru v 1 a ge n. I andra lagar saknas sådana bestämmelser. Detta är fallet i fråga om medel som enligt bestämmelserna angående exekutionsmedel i 158, 159 och 166 §§ u t s ö k n i n g s l a g e n nedsatts i riksbanken. Enligt 13 § kungörelsen den 14 december 1917 om landsfiskals och stadsfogdes dagbok i utsökningsmål m. m. skall insättning hos riksbanken ske, för överståthållarämbetets räkning å dess giroräkning och för länsstyrelses räkning å statsverkets giroräkning. Enligt 9 kap. 54 § v attenla gen skola ersättningar, som där avses, i regel nedsättas hos länsstyrelsen. I 3 kap. 22 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom stadgas, att hyresgäst i vissa fall må nedsätta hyran hos överexekutor. Vidare må erinras om stadgandet i 183 § s j ö 1 a gen, enligt vilket, där flera behöriga innehavare av bodmeribrev anmäla sig, betalning icke må erläggas till någon av dem utan beloppet i stället skall överlämnas till god man eller nedsättas i allmänt förvar. Enligt 184 § skall bodmeriskuldens belopp likaledes nedsättasiallmänt förvar, om bodmeribrevet icke uppvisaså förfallodogen. I 55 § lagen o m ä gofred stadgas, att om ägare till intaget hemdjur bjuder lösen för djuret men intagaren ej vill utlämna det, ägaren må nedsätta lösenheloppet eller ställa pant eller borgen därför hos utmätningsmannen i orten eller annan i orten boende pålitlig person. Enligt den förut gällande gr uvst a d g a n skulle försvarsavgift inbetalas till länsstyrelsen, som på anmälan skulle tillhandahålla jordägaren honom tillkommande andel. Jämlikt 30 kap. 19 § r ä t t e g å n g s b a l k e n är den, som vill fullfölja talan mot hovrätts beslut, pliktig att med vissa undantag hos länsstyrelsen nedsätta fullföljdsavgift, etthundrafemtio kronor, och enahanda belopp till säkerhet för den kostnadsersättning, som kan komma att tillerkännas motpart. Beträffande fullföljdsavgift stadgas i 43 § samma kapitel, att då Konungen gör ändring i där angivna beslut, tillika skall enligt vad närmare är stadgat förordnas, att part äger återbekomma nedsatt fullföljdsavgift. Gives ej sådant förordnande, tillfaller avgiften kronan. Även beträffande kostnadsersättning skall Konungen förordna, om och i vad mån belopp, som part nedsatt, må av honom eller motparten lyftas. Den som vill lyfta fullföljdsavgift eller kostnadsersättning skall anmäla sig hos länsstyrelsen.
