Sida:Rd 1942 C 31 9 1 Första lagutskottets utlåtanden och memorial nr 1 61.djvu/317

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Första lagutskottets utlåtande Nr 37. 7 rats val av skogsbiträde blivit av Kungl. Maj :t upphävt. Fallet inträffade år 1933. Den till biträde utsedde innehade väl formell kompetens (skogssko- leutbildning m. m.) men ansågs av stiftsnämnden på grund av vissa kända omständigheter ändock olämplig. Vederbörande pastorat anförde besvär över stiftsnämndens beslut, och detta upphävdes av Kungl. Maj:t. Stiftsnämndens ståndpunkt i detta fall visade sig emellertid ganska snart hava varit den riktiga, ty det utsedda skogsbiträdet måste inom kort avskedas. Enligt stiftsnämndens förmenande kunde nämnden alltså med nuvarande ordning knappast vägra att godkänna antagande av ett skogsbiträde, därest det hade formell kompetens, även om det eljest ansåges olämpligt. Damänstyrelsen har anfört, att det för skötseln av de ecklesiastika boställenas skogar vore av största vikt, att sådana anställningsformer för pastoratens skogsbiträden tillämpades, att kompetenta och i övrigt lämpliga befattningshavare kunde erhållas för denna uppgift samt att domänstyrelsen med hänsyn därtill anslöte sig till stiftsnämndens i Uppsala föreliggande förslag. Domänintendenten N dsson har tillstyrkt förslaget. Kammarkollegiet har i sitt yttrande helt anslutit sig till stiftsnämndens i Uppsala förslag. " Det huvudsakliga innehållet i sistnämnda två yttranden är återgivet å sid. 19-21 i propositionen, vartill utskottet hänvisar. Styrelsen för svenska landskommwnernas förbund har i ärendet anfört: Såvitt styrelsen kunde finna, förtjänade de av stiftsnämnden i Uppsala framförda .synpunkterna beaktande. En ändring i föreslagen riktning av 44 § ecklesiastik boställsordning kunde därför måhända ifrågasättas-. Emellertid ville styrelsen framhålla, att man härutinnan borde framgå med en viss försiktighet med hänsyn till den korta tid la.gen ägt giltighet ävensom till det förhållandet, att den nuvarande ordningen, som uppehölle pastoratens intresse och ansvar för skogsvården, ur olika synpunkter givetvis ägde sitt värde. Vid anmälan av ärendet i statsrådet den 24 oktober 1941 anförde föredragande departementschefen, statsrådet Bagge, bland annat följande: Av vad i ärendet anförts torde det vara uppenbart, att den nuvarande ordningen för anställandet av biträden för .skogsskötseln vid de ecklesiastika löneboställena kan medföra betydelsefulla praktiska olägenheter vid vården av boställenas skogar, och att döma av vissa stiftsnämnders uttalanden ha sådana olägenheter även i en del fall uppkommit. För egen del finner jag det också i det allmännas intresse väl motiverat att, till stärkande av förutsättningarna för ett gott samarbete mellan de lokala skogsbiträdena samt stiftsnämnderna och stiftsjägmästarna till gagn för skogsvården på längre sikt, öka stiftsnämnderna.s inflytande på tillsättningen av ifrågavarande biträden. I *likihet med flertalet av de i ärendet hörda myndigheterna finner jag därjämte, att ett underlättande av möjligheterna att anställa ett gemensamt biträde för två eller flera pastorat kan vara