Första lagutskottets utlåtande Nr 5. 5 kunde medföra störningar i rikets vänskapliga förbindelser med främmande makt. Att dylik verksamhet ostört, utom i speciella undantagsfall, kunde få fortgå ansågs kunna vara förenat med minst lika stor fara i nämnda hänseende som spioneri. Av nu anförda skäl föreslogs i promemorian införandet av en allmän straffbestämmelse, riktad mot personer som här i riket bedriva verksamhet av angiven art. Bestämmelsen ansågs lämpligen böra placeras såsom ett nytt andra stycke i förevarande paragraf. Det vid promemorian fogade lagutkastet upptog i enlighet hänned en straffbestämmelse för den som här i riket bedriver verksamhet i syfte att i annat land förstöra eller skada anläggning, inrättning eller föremål, som är av betydelse för landets försvar, folkförsörjning eller förvaltning, att förhindra eller försvåra användandet av sådan anläggning, inrättning eller föremål, att göra annat sådant sabotage eller att eljest utom riket föröva grovt brott. För straffbarhet förutsattes, att gärningen kunde medföra skada för rikets vänskapliga förbindelser med främmande makt. Straffet föreslogs skola vara fängelse eller ock straffarbete i högst fyra år. Från tillämpningen undantogs fall där brottet enligt annat lagrum i 8 kap., t. ex. 6 §, vore belagt med strängare straff. I fråga om rätten till åtal skulle gälla samma inskränkning som enligt den nuvarande 4 §. I de yttranden över promemorian, i vilka berörts behovet av en lagstiftning av angiven innebörd, har detta i allmänhet vitsordats. Beträffande innehållet i och utformningen av förslaget ha däremot skilda åsikter kommit till uttryck, och flertalet yttranden utmynn.a i mer eller mindre långt gående yrkanden om omarbetning av utkastet. I flera yttranden har jämväl anmärkts att brottsbeskrivningen vore alltför obestämd. Departementsdzefen anför på denna punkt följande: "Vunna erfarenheter bestyrka att, såsom i promemorian framhållits, en verksamhet som ytterst riktar sig mot främmande stat kan innebära faror för vårt lands fred och säkerhet. Då verksamheten på ett eller annat sätt - t. ex. genom att sabotageverksamhet här planeras eller förberedes - har anknytning till Sverige, kan den vara ägnad att inverka störande på rikets förbindelser med främmande makter. Om de utrikespolitiska förhållandena äro ömtåliga, kunna sådana störningar innebära avsevärda riskmoment. I den mån verksamhet av detta slag utgör spioneri är den straffbelagd i nuvarande 14 §, men i övrigt är straffskyddet ofullständigt och bristfälligt. I vissa fall finnes ej något stadgande som möjliggör straffrättsligt ingripande, och i andra fall tillämpliga bestämmelser taga icke hänsyn till gärningarnas landsskadliga natur eller äro alltför lindriga. En komplettering av straffskyddet synes därför vara erforderlig, och den torde, såsom i promemorian föreslagits, böra ske genom en utvidgning av förevarande paragraf. Mot den i promemorian föreslagna bestämmelsen ha i ett flertal yttranden erinrats, att den innebure att en verksamhet som riktades mot en främmande stat skulle bliva straffbelagd i större utsträckning än om den varit riktad mot Sverige. Ehuru detta förhållande, med hänsyn till att för åtal
