20 Första lagutskottets utlåtande Nr 38. av beslut inom central kristidsmyndighet i ärenden av nu ifrågavarande art; därvid torde böra föreskrivas, att ärendena skola avgöras i plenum efter föredragning av juridiskt utbildad tjänsteman inom kristidsmyndigheten. Genom dessa anordningar synas de i motionerna l: 218 och li: 288 framställda önskemålen i väsentlig mån hava blivit tillgodosedda. Tillräckliga garantier ha enligt utskottets mening härmed skapats för ett allsidigt och objektivt bedömande av frågor om meddelande eller hävande av förbud. Att föreskriva ytterligare inskränkningar i rätten att meddela förbud eller helt överflytta befogenheten ä domstol har utskottet ansett icke vara lämpligt. Utskottet förordar således, att 1 § i det framlagda förslaget till lag om förbud i vissa fall mot handel med ransonerade varor kompletteras med bestämmelser rörande förutsättningarna för meddelande av iörbud av den innebörd som nyss angivits, samt att riksdagen för sin del antager ett av utskottet uppgjort förslag till lag om ändring i lagen om Kungl. Maj:ts regeringsrätt, innebärande att besvärsmål rörande meddelande eller upphävande av förbud av ifrågavarande beskaffenhet skola prövas av regeringsrätten. Utskottet förutsätter tillika, att i samband med utfärdande av lagar i ämnet Kungl. Maj:t i administrativ ordning meddelar bestämmelser om prövningen inom central kristidsmyndighet av frågor om dylika förbud av den innebörd som ovan angivits. Bestärnmelserna i övrigt i det förevarande lagförslaget hava ej givit utskottet anledning till erinran. Vad angår det i motionen l: 217 framställda yrkandet om utredning angående vidgad rätt att påfordra inlösen av varor, som ägaren genom ransoneringsförfattningar eller med stöd av sådana förbjudits att förfoga över, vill utskottet framhålla, att denna fråga icke har något omedelbart samband med den nu föreslagna lagen. Yrkandet är av synnerligen vittutseende beskaffenhet och inrymmer åtskilliga svårlösta spörsmål. Då härtill kommer att något praktiskt behov av en reglering i förevarande avseende knappast gjort sig gällande, har utskottet ansett tillräcklig anledning icke föreligga för riksdagen att i detta sammanhang hos Kungl. Maj:t begära utredning av frågan. I - 1 På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa, A) att riksdagen ville antaga följande i propositionen framlagda förslag till
