10 Första lagutskottets utlåtande Nr 5. komma att företagas gentemot materiel vid försvarsgrenarna, antingen förövandet skedde av ideologiska grunder eller för att tillhandagå utländska uppdragsgivare. Det syntes därför såväl ur materiell försvarsberedskapssynpunkt som av hänsyn till den vid försvarsmakten sysselsatta personalen vara ett oavvisligt krav, att man genom effektivt verkande straffhot sökte i möjligaste mån bidraga till att avskräcka från dylika gärningar. Ej heller borde man förbise angelägenheten ur psykologisk synpunkt att söka förhindra, att den känslan utbredde sig bland nyssnämnda personal, att anslag mot dess säkerhet och liv kunde planeras och genomföras utan att samhällets reaktion i form av straff stode i någon som helst proportion till den åsyftade eller åstadkomna skadan. Den till allenast vissa speciella fall inskränkta möjligheten att tillämpa de i 19 kap. strafflagen stipulerade förhållandevis stränga straffen samt det i lagen om straff för sabotage stadgade låga straffmaximum syntes icke uppfylla kravet på ett effektivt straffhot. I vad framställningen åsyftar att dödsstraff nu skall göras tillämpligt, är jag icke beredd att tillstyrka densamma. Ej heller synes det erforderligt att av andra skäl föreslå någon ändring beträffande förutsättningarna för krigs.artiklarnas giltighet. Skulle sådana förhållanden inträffa att det finnes erforderligt att låta dem träda i tillämpning, oaktat icke krigstillstånd råder eller allmän mobilisering påbjudits, bör beslut härom träffas av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt. Ett dylikt beslut torde vid behov kunna åstadkommas utan dröjsmål. Vad angår överbefälhavarens framställning i övrigt må erinras att mot krigsmakten riktade sabotagehandlingar omfattas av straffbestämmelsen mot krigsförräderi i 8 kap. 6 § strafflagen. Då .krigsartiklarna satts i tillämpning, kan sådant brott enligt 133 § strafflagen för krigsmakten beläggas med dödsstraff, och på grund av 8 § sistnämnda lag gäller detta, såsom förut nämnts, även om gärningsmannen eljest icke lyder under samma lag. Med hänsyn härtill synes det icke erforderligt att vidtaga någon ändring av 8 § nämnda lag. Beträffande lagen om straff för sabotage har, såsom i fortsättningen omtalas, funnits påkallat att föreslå vissa straffskärpningar, avseende bland annat införande av livstids straffarbete såsom högsta straff för sådant brott." Beträffande de särskilda stadgandena i förslaget till lag om ändring i vissa delar av 8 kap. strafflagen lämnas å sid. 22-32 i propositionen en redogörelse, varvid även de i yttrandena framkomna erinringarna redovisats. Enligt förslaget skola de nya bestämmelserna träda i kraft omedelbart efter utfärdandet. Lagen den 13 december 1940 om straff för sabotage, vars giltighetstid utgår den 31 mars 1942, föreslås i propositionen skola äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1943. j Därjämte föreslås att jämväl i denna lag, som icke berördes av de förut nämnda promemoriorna, skola - med giltighet från och med den 1 april 1942 - vidtagas vissa ändringar, främst avseende straffskärpningar.
