Sida:Rd 1942 C 31 9 1 Första lagutskottets utlåtanden och memorial nr 1 61.djvu/405

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Första lagutskottets utlåtande Nr 43. 13 kännedom om nyskapelserna på området främst genom bestämmelser om särskild granskning av inkomna patentansökningar. Bestämmelserna härom kompletteras beträffande ej patentsökta förfaranden och anordningar av föreskrifter som giva Kungl. Maj:t befogenhet att stadga viss upplysningsplikt. Intresset av hemlighållande har patentutredningen tillmötesgått förnämligast genom bestämmelser om att granskningsmyndighet skall kunna vidtaga åtgärder för hemlighållande av patentsökta uppfinningar. Dessa åtgärder skola dock kunna gälla endast viss kortare tid, om Kungl. Maj:t ej föreskriver fortsatt hemlighållande isamband med beslut om expropriation till staten av all rätt till uppfinningen i fråga. Möjlighet till expropriationsåtgärder föreslås i fråga om såväl patentsökta eller patenterade uppfinningar som ej patentsökta förfaranden och anordningar. Staten skall vidare enligt förslaget kunna erhålla hemligt patent å militär uppfinning. Såsom förut nämnts ha i yttrandena åtskilliga erinringar framförts mot patentutredningens förslag. Främst har kritiken gått ut på att de föreslagna ingripandena skulle vara för vittgående, därvid man särskilt vänt sig mot bestämmelserna om upplysningsplikt och expropriationsåtgärder beträffande icke patentsökta förfaranden och anordningar samt bestämmelserna om hemliga patent. Å andra sidan har i flera yttranden påpekats, att bestämmelserna om hemlighållande icke vore effektiva, enär skydd kunde sökas i utlandet eller annat yppande kunde ske, innan föreskrift om hemlighållande hunnit lämnas,- samt dessutom sådan föreskrift enligt förslaget vore bindande endast för den mot vilken den direkt riktats. - Det är naturligt, att förslag om tvångsingripanden på detta område väckt gensagor hos dem som närmast beröras därav. Jag vill emellertid erinra om att genom förfogandelagstiftningen öppnats möjlighet att på andra rättsområden taga i anspråk privat egendom, och det kan icke göras gällande, att de rättigheter varom nu är fråga principiellt skulle intaga någon undantagsställning. Tydligt är, att ersättning skall givas för rättighet som avstås eller förlust som vållas. Det ligger i statens eget intresse att, i den mån tvångsingripande sker, därför giva sådan gottgörelse, att lagstiftningen icke verkar hämmande på uppfinnarverksamheten. I första hand bör eftersträvas att sluta frivilliga överenskommelser, men denna möjlighet kan helt naturligt icke anses betryggande. Staten måste kunna bereda sig önskvärd tillgång till uppfinningar samt andra förfaranden och anordningar som erfordras för rikets försvar eller folkförsörjningen, även då frivillig överenskommelse ej kan träffas. För att uppnå detta syfte torde ingripanden vara erforderliga i samtliga de hänseenden som patentutredningen föreslagit. Vidare har jag funnit landets intresse av att viktiga militära uppfinningar ej komma främmande makt till godo påkalla skärpning av bestämmelserna om hemlighållande genom införande av ett allmänt förbud att utan tillstånd yppa uppfinningar samt andra förfaranden och anordningar som ha särskilt avseende å krigsmateriel och tillkommit här i riket eller tillhöra någon som är bosatt härstädes. Det finns uppenbarligen ett starkt statsintresse av en effektiv lagstiftning på det