Sida:Rd 1942 C 31 9 1 Första lagutskottets utlåtanden och memorial nr 1 61.djvu/426

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

4 Första lagutskottets utlåtande Nr 44. ken, som lätt kan förväxlas med förut här i riket inarbetat kännetecken för annans näringsverksamhet eller däri utbjudna varor eller prestationer. Straff inträder dock endast om sådan handling sker med uppsåt att framkalla förväxling. Tillika stadgas skadeståndsskyldighet. Såsom andra stycke i paragrafen har intagits stadgande om straff och skadestånd för den som med uppsåt att framkalla förväxling offentliggör eller mångfaldigar litterärt eller musikaliskt verk eller verk av bildande konst under egenartad titel eller diktat namn, som lätt kan förväxlas med annans förut offentliggjorda verk eller dess upphovsman. I sistnämnda fall föreslås alltså skydd mot förväxling, även om det ej är fråga om kännetecken som inarbetats eller eljest använts i näringsverksamhet. - Nuvarande 9 § i lagen, som definierar begreppet näringsverksamhet, har i utkastet upptagits såsom 10 § och nuvarande 10 §, som handlar om rätt att föra talan angående brott mot lagen, kommer enligt utkastet att utgöra 11 §. Talerätt i de fall som avses i den nya 9 § skall tillkomma den, vars inarbetade kännetecken kan bliva föremål för förväxling, eller, där fråga är om litterärt eller musikaliskt verk eller verk av bildande konst, upphovsmannen till verket liksom annan innehavare av rätt till detsamma. Härjämte skall allmän åklagare äga åtalsrätt efter angivelse av målsäganden. Bestämmelserna i den nuvarande 11 -§ om fortsatt brott föreslås skola utgå, enär allmänna regler om sammanträffande av brott i 4 kap. strafflagen, som nyligen omarbetats, ansetts kunna tillämpas. De föreslagna ändringarna skola enligt utkastet träda i kraft den 1 juni 1942. Lagbestämmelser, som skydda kännetecken mot förväxling, finnas för närvarande endast för vissa fall., förnämligast i tryckfrihetsförordningen, som upptager vissa stadganden om utgivningsbevis för periodiska skrifter, samt i firma- och varumärkeslagstiftningen. Efter år 1941 genomförda ändringar kan enligt tryckfrihetsförordningen utgivningsbevis erhållas endast för skrifter som äro avsedda att utkomma med minst fyra nummer årligen. Det faktiska titelskydd som följer med utgivningsbeviset kan alltså icke åtnjutas för andra publikationer. Vissa förut skyddade titlar komma härigenom att bliva utan skydd, en verkan som inträder från och med den 1 juni 1942. Av denna anledning har det ansetts nödvändigt att utreda huruvida det vore möjligt att i annan ordning utvidga titelskyddet, därvid det ansetts lämpligt att i ett sammanhang upptaga till behandling fråga om en allmän bestämmelse mot framkallande av förväxling mellan kännetecken. I samband därmed har erinrats, att 1883 års internationella Pariskonvention för skydd av den industriella äganderätten - sådan den lyder enligt en i London 1934 antagen reviderad text, till vilken Sverige dock ännu ej anslutit sig - i artikel 10 bis innehåller bestämmelse om att alla handlingar av beskaffenhet att, genom vilket medel det vara må, framkalla förväxling med en konkurrents företag, varor eller verksamhet inom industri eller handel skola förbjudas.