Första lagutskottets utlåtande Nr 46. I 5 utgå av allmänna medel, vissa modifikationer kunna göras i den allmänna regeln rörande ersättningens omfattning. Frågan om rätt för vittne att av allmänna medel erhålla gottgörelse även för tidsspillan synes lämpligen böra upptagas till övervägande i samband med utarbetandet av följdförfattningar till den nya rättegångsbalken. - Erfarenheten ger emellertid vid handen, att den högsta nu medgivna dagersättningen, åtta kronor, åt vittne i brottmål och i förevarande hänseende jämställda mål ej sällan framstår såsom otillräcklig även om hänsyn tages allenast till vittnets utgifter för mat och logi. Det synes därför vara påkallat att höja den för särskilda fall bestämda maximiersättningen, förslagsvis till det av justitieombudsmannen ifrågasätta beloppet, tio kronor. I och för sig kunde det även anses motiverat att höja den för normalfallen angivna högsta gränsen för vlittnesersättning, nämligen fem kronor. Både statsfinansiella skäl och andra överväganden mana emellertid till varsamhet på denna punkt. Om det inkallade vittnet är bosatt på rättens sammanträdesort - och så är mestadels fallet i mål vid rådhusrätterna - torde sålunda fem kronor vanligen utgöra en fullt tillräcklig ersättning. Sedan i kungörelse den 2 juni 1933 angående uppropslistor vid underdomstolarna föreskrivits, att mål och ärenden skola, då den sammanlagda handläggningstiden kan beräknas bliva mer än tre timmar, indelas i grupper i uppropslistan, med angivande av visst klockslag före vilket de till varje grupp hörande målen och ärendena ej komma att upprepas, torde längre väntetid förekomma i väsentligt mindre utsträckning än vad tidigare varit fallet. Den ofta gjorda iakttagelsen, att den högsta ersättningen i stor omfattning också blir den faktiskt utgående, är dessutom ägnad att öka tveksamheten även i fråga om en blygsam höjning av den nuvarande övre gränsen för de normala fallen. Denna torde därför tills vidare böra bibehållas." Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran. Förevarande proposition och motion avse höjning av den maximiersättning, som enligt gällande lag angående ersättning av allmänna medel till vittnen i brottmål kan utgå. I propositionen föreslås med hänsyn till den inträdda ökningen av levnadsomkostnaderna en höjning av den högsta nu medgivna dagersättningen från åtta till tio kronor, medan motionen åsyftar en ändring i nuvarande bestämmelser av den innebörd, att vittne skulle kunna tillerkännas ersättning icke blott för uppehälle enligt gällande grunder utan även i särskilt fall för tidsspillan. Utskottet anser i likhet med departementschefen, att frågan om rätt för vittne att av allmänna medel erhålla särskild gottgörelse för tidsspillan bör upptagas till övervägande i samband med utarbetande av följdförfattningar till den nya rättegångsbalken, och att för närvarande annan lagändring ej bör vidtagas än att dagersättningens maximibelopp höjes. Med hänsyn till att fall kunna förekomma, då vittne skäligen bör tillerkännas högre ersättning än det i propositionen föreslagna maximibeloppet tio kronor för dag, vill emellertid utskottet förorda den ändring i Kungl. Maj:ts förslag, att dagersättning åt vittne i särskilt fall må kunna bestämmas till tolv kronor. Utskottet
