Första lagutskottets utlåtande Nr 47. 11 Av det sa.gda följer, att ehuru auktorrättskommittén anser avgörande skäl tala för övergång till den internationellt vedertagna skyddstiden, kommittén ej är beredd att förorda en omedelbar lagstiftningsåtgärd av innehåll, att Sverige slutgiltigt .förlänger skyddstiden, medan i övrigt allting i huvudsak får förbli vid det gamla. Någonting sådant åsyftas ej heller med den Holmbäck.ska motionen. Den avser till en början endast författarrätten, ej rätten till .musikaliska och konstnärliga verk m. m. Denna begränsning är av stor betydelse bland annat på den grund att medan äldre musikaliska verk spela en mycket stor roll vid återgivandet medelst mekanisk.a instrument såsom radio och grammofon, förhållandet är ett helt annat beträffande äldre litteratur. Vidare föreslår motionären ej en förlängning med tjugu utan allenast med fem år, och denna förlängning är ej avsedd att vara definitiv. Tankegången är i korthet följande. Auktorrättens hela problemkomplex ligger för närvarande i smältdegeln. Det är möjligt, att det pågående nordiska samarbetet på detta område leder till att Sverige ansluter sig till den allmänt accepterade femtioårsregeln. I ett sådant läge synes det vara angeläget att förebygga, att Strindbergs dramatiska arbeten så att säga tappas bort i skarven mellan den gällande och den blivande lagstiftningen. Sannolikt gör man ej professor Holmbäck någon orätt, om man uppfattar hans motion som en uppfordran till statsmakterna att hylla Strindbergs minne genom att bispringa hans närmaste och skydda hans verk- mot förvanskning. Tidsförhållandena ha här som på så många andra områden föranlett ett lagförslag av provisorisk natur. Den föreslagna åtgärden är ingalunda utan exempel i andra kulturstater och synes i förevarande fall väl kunna försvaras. Birger Ekeberg.
