. Första lagutskottets utlåtande Nr 48. 7 begränsats, och mot det civila elementet i de nuvarande fältkrigsrätterna torde knappast några berättigade anmärkningar kunna göras. De nuvarande civila ledamöterna äro, såsom framgår av den föregående redogörelsen, krigsdomare, vice krigsdomare, auditörer och vice auditörer samt i övrigt, med få undantag, domare vid de allmänna domstolarna. Vad angår de av militieombudsmannen föreslagna organisatoriska anordningar, som kräva ändring i lag eller författning, och då först den civile ledamotens uppflyttande till ordförande, må framhållas att betydelsen av en sådan reform icke bör överskattas. Då åt den civile ledamoten redan enligt gällande lag anförtrotts att verkställa förhör med parter och vittnen, har den omständigheten att han icke i övrigt fungerar som ordförande ej synnerligen stor betydelse. Goda skäl kunna emellertid åberopas för att i allmänhet anförtro den ledande funktionen i fältkrigsrätt åt den person, som redan enligt rådande ordning gör den sakligt sett viktigaste insatsen. Såsom framhållits i de till chefen för försvarsstaben avgivna yttrandena från personer, vilka under den förstärkta försvarsberedskapen i egenskap av jurister tjänstgjort vid krigsmakten, kan den rådande dualismen mellan formellt och reellt ordförandeskap° vara ägnad att skapa osäkerhetvhos parter och vittnen vid framställande- och besvarande av frågor. Under förutsättning att såsom juridisk ledamot i fältkrigsrätt tjänstgör en högt kvalificerad domare ter det sig också mest naturligt att denne tjänstgör såsom ordförande. Det är icke uteslutet, att strävandenaatt för ledamotskap i fältkrigsrätterna förvärva ordinarie domare, vilka ju i sin vanliga befattning i stor utsträckning äro ordförande i domstol, i viss mån kunna underlättas genom att vederbörande vid tjänstgöring i militär domstol även formellt få ställning såsom ordförande. Det kan emellertid befaras, att det stundom, särskilt i krigstid, kan möta svårigheter att upprätthålla så högt ställda krav som förut angivits beträffande de civila ledamöterna, i synnerhet i fråga om tillfälliga ersättare. Såsom krigshovrätten med stöd redan av erfarenheterna från rådande förstärkta försvarsberedskap framhållit, kan det under krig eller jämförliga förhållanden bliva nödvändigt att såsom civila ledamöter förordna yngre jurister av manskaps grad. Det må erinras att det främst synes ha varit denna omständighet, som vid den nuvarande krigsdomstolslagens tillkomst föranledde att ordförandeskapet i fältkrigsrätt förbehölls den främste militäre ledamoten. På de av krigshovrätten angivna skälen måste det anses mindre lämpligt att i dessa fall den civile ledamoten skall fungera som rättens ordförande. Den av militieombudsmannen föreslagna ändringen synes därför icke kunna genomföras utan undantag. Det torde emellertid icke vara ogörligt att beträffande ordförandeskapet i fältkrigsrätt uppstålla en ur praktiska synpunkter tillfredsställande regel, enligt vilken för flertalet fall, på sätt både av militieombudsmannen och i remissyttrandena befunnits lämpligast, ordförandeskapet anförtros åt den härför vanligen mest kvalificerade, nämligen den civile ledamoten, men som för de situationer, då betänkligheter mot civilt ordförandeskap föreligga, låter den främste militäre ledamoten vara ordförande.
