10 Första lagutskottets utlåtande Nr 55. om den nya uppläggningen, innehållande uppgift om dagen därför, det upplagda partiets storlek och upplagsplatsen, skall omedelbart lämnas till såväl registerföraren som panthavaren (12 § andra stycket). Frånsett reglerna för panträttens uppkomst kännetecknas lagens bestämmelser av en strävan att så mycket som möjligt bygga på gällande rätts bestämmelser om panträtt. Sedan den i lagen föreskrivna proceduren för panträttens uppkomst iakttagits, skall borgenären äga panträtt i det pantförskrivna spannmålspartiet samt vad som gäller om lös pant, den någon fått i händer, äga tillämpning å panträtten, där ej i förevarande lag annorlunda stadgas (9 § första stycket och 17 §). I fråga om räckvidden av denna bestämmelse må särskilt framhållas, att panthavaren får njuta förmånsrätt i spannmålen, som om han innehaft den såsom vanlig handpant, samt att, om ägarengäldenären skulle bliva försatt i konkurs eller om hos honom skulle verkställas utmätning för annans fordran, den, som enligt ifrågavarande lag fått panträtt till spannmålen, kommer att intaga samma förmånliga ställning, som om han innehade spannmålen såsom handpant. Den pantförskrivna spannmålen får i allmänhet icke utan panthavarens medgivande bortföras eller utlämnas från den i upplåtelsehandlingen angivna platsen för spannmålens förvaring (12 §). Åsidosätter låntagaren sin betalningsskyldighet, äger panthavaren påkalla handräckning för att få panten i sin besittning (15 §). Samma befogenhet tillkommer honom, om han förebringar sannolika skål för att spannmålen icke väl vårdas eller att hans rätt eljest äventyras på närmare angivet sätt (16 §). Slutligen har panträtten i olika avseenden ställts under straffskydd (18 §). I detta sammanhang må jämväl erinras om lagen den 21 juni 1940 (nr 647) med vissa tillfälliga bestämmelser angående panträtt enligt lagen den 20 juni 1924 (nr 298) om viss panträtt i spannmål. Denna lag, vars giltighetstid genom beslut vid 1941 års riksdag förlängts till och med den 30 juni 1942, har till syfte att möjliggöra att förråd av spannmål, som är pantförskrivet enligt lagen om viss panträtt i spannmål, må jämlikt lagen om skyldighet att bortföra varuförråd kunna bortföras utan att därigenom panthavarens rätt äventyras. Årets riksdag (prop. nr 183; andra lagutsk. utl. nr 18; r.skr. nr 152) har antagit förslag till lag om fortsatt giltighet av berörda lag till och med den 30 juni 1943. Sveriges lantbruksförbund har i skrivelse den 14 april 19.42 - efter därom från riksförbundet lin och hampa under hand gjord framställning - hemställt om sådan ändring i lagen\den 20 juni 1924 (nr 298) om viss panträtt i spannmål, att i första rummet spånadslin och hampa samt eventuellt även oljeväxter komme att inrymmas under lagens bestämmelser. Över skrivelsen ha efter remiss yttranden avgivits av statskontoret, full
