Första lagutskottets utlåtande Nr 58. 5 med hänsyn till lämpligheten av deras organisation i övrigt och sannolikheten av ett gott resultat. I detta hänseende mötte än större svårigheter, och det syntes knappast lämpligt att anordna någon mera ingående övervakning i denna del. Klagomål borde väl få anföras (hos offentlig myndighet, lämpligen polismyndigheten i orten, över att en insamling vore oekonomiskt organiserad och på den grund innebure missbruk av allmänhetens förtroende, men myndigheten syntes icke böra vara den som främst skulle tagas för huvudet, så snart missförhållanden i denna riktning yppades. Resultatet av en insamling kunde ju påverkas av en mängd faktorer, bl. a. intensiteten hos den reklam som ägde rum. En viss kontrollmöjlighet torde dock böra finnas i syfte att förekomma eller avhjälpa större missförhållanden. Om uppgiften inskränktes härtill, torde den icke överstiga polismyndåghetens förmåga. Vidare framhölls i promemorian att den tvekan som i nu nämnda hänseenden kunde råda angående omfattningen av kontrollen över insamlingar vore beroende av praktiska skäl. Den .fråga som mötte härnäst, nämligen huruvida kontroll borde anordnas även med hänsyn till insamlingens änd am ål, vore av viss principiell betydelse. I vissa fall förefölle en sådan kontroll motiverad, i andra fall tedde den sig däremot betänklig. Det vore ju tydligt, att det allmänna skulle lt. ex. kunna motverka religiösa eller andra ideella rörelser genom att hindra att för ändamålet erforderliga medel anskaffades genom insamlingar. Att uppställa sådana hinder för ideella strävanden måste anses stå i strid med den åskådning som vill bevara ocfh skydda församlings- och religionsfriheten liksom yttrandefriheten. Den försiktighet som på den grund vore påkallad syntes böra föranleda, att kontroll med hänsyn till en insamlings ändamål icke borde äga rum annat än i mycket begränsad omfattning och i huvudsak inskränkas till att motverka sådana fall, då en insamling ägde rum till främjande av ett för sedligheten sårande ändamål eller eljest kunde anses stå i strid mot god sed. Att möjlighet till ingripande funnes i denna utsträckning torde vara en oundviklig konsekvens av att insamlingar överhuvudtaget ställdes under kontroll av det allmänna, eftersom offentliga organ icke kunde medverka till att ur ekonomisk synpunkt kontrollera insamlingar som stode i strid mot den allmänna uppfattningen om vad som vore förenligt med god sed. Vid promemorian fanns fogat ett från nu angivna utgångspunkter upprättat utkast till förordning angående offentliga insamlingar. Utkastet har såsom bilaga fogats vid propositionen. I 1 § av utkastet upptogs såsom inledande bestämmelse förbud mot att utan tillstånd av Kungl. Maj:t anordna offentlig insamling i andra fall än som stadgades i förordningen. Någon skillnad gjordes ej mellan insamling av penningar och insamling av varor, men i promemorian anmärktes att- den förra formen vore av större praktisk betydelse. Att möjlighet städse borde finnas för Kungl. Maj :t att meddela tillstånd syntes lämpligt särskilt i sådana fall, då insamlingen rörde hela landet. I 1 § meddelades vidare föreskrifter om innebörden av uttrycket offentlig
