6 Första lagutskottets utlåtande Nr 58. insamling. Härmed skulle förstås insamling, som skedde genom hänvändelse till allmänheten, vare sig å allmän plats eller genom upprop eller listor eller genom personliga besök eller på annat därmed jämförligt sätt. Med avseende härå anfördes i promemorian: lnsamlingar kunna äga rum dels inom en mera begränsad krets och dels genom hänvändelse till allmänheten. Det torde icke komma i fråga att här meddela bestämmelser angående insamlingar av helt privat natur, även om sådana insamlingar kunna röra sig om mycket stora värden. I denna del torde bestämmelserna om straff för bedrägeri och förskingring få anses tillfyllest. Ett annat är förhållandet med insamlingar som vända sig till allmänheten. Med avseende å dem saknas i regel helt denkontroll från givarens sida som ofta till en viss grad finnes vid privata insamlingar och som härrör av personlig bekantskap eller annan förbindelse med den andra parten. Gränsen mellan privata och offentliga insamlingar kan vara föremål för delade meningar. Till privata torde städse kunna hänföras sådana som allenast vända sig till den personliga bekantskapskretsen. Men härvid torde man icke kunna stanna. I den av överståthållarämbetet åberopade danska lagen i ämnet har undantag också gjorts för insamlingar, som ha särskild anknytning till de personer eller institutioner, till vilkas förmån insamlingen äger rum. Det har icke synts lämpligt att på detta speciella område försöka att i författningstext bestämma vad som skall förstås med allmänheten. Att under hänvändelse till allmänheten icke faller en vädjan t. ex. av en förenings styrelse till medlemmarna i föreningen torde emellertid utan stadgande vara tydligt. Men även andra fall kunna förekomma, då hänvändelsen kan sägas rikta sig allenast till en bestämt avgränsad krets av personer. Att tvekan i särskilda fall uppkommer kan, även om en särskild bestämmelse meddelas, knappast undgås, när det gäller att draga gränsen för vad som skall anses höra offentligheten till. Det må erinras om de kända -svårigheterna att tillfredsställande fastslå vad som skall anses vara offent- lig tillställning. För att i författningstexten något belysa begreppet offentlig insamling har det synts påkallat att angiva vissa yttre former som kunna anses karakteristiska. Med allmän plats förstås givetvis ej blott gata, torg eller annan dålik plats utomhus utan även lokal inomhus, till vilken allmänheten har ti träde. Slutligen upptog 1 § även vissa undantag från förordningens tillämpning, nämligen dels insamling som anordnas av politiskt parti till förmån för partiets verksamhet dels ock insamling som äger rum för religiöst eller välgörande ändamål i samband med gudstjänst eller annan andaktsövning. I promemorian framhölls att dessa bestämmelser nära anslöte stig till den danska lagen. För att undantaget beträffande politiskt parti icke skulle missbrukas, hade dock bestämmelsen ansetts böra begränsas till insamling som ägde rum för att stödja partiets verksamhet. Vidare erinrades i promemorian att särskilda bestämmelser om kollekter inom svenska kyrkan meddelats genom kungörelse den 12 oktober 1917 (nr 686). I detta sammanhang må anmärkas, att vissa fall, då tvekan ansågs kunna råda, huruvida "insamling" föreligger eller ej, behandlades i 8 § av utkastet. För dessa bestämmelser lämnas redogörelse i det följande. .
