Sida:Rd 1942 C 31 9 1 Första lagutskottets utlåtanden och memorial nr 1 61.djvu/622

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

18 Första lagutskottets utlåtande Nr 58. Vid detta ärendes behandling ha närvarit: -från f örs ta kammaren: herrar Schlyter, Gärde, Wagnsson, Theodor Magnusson, Caap, Ahlkvist, Verner Andersson och Siljeström; från an dra kammaren: herrar Lindqvist, Hedlund i Östersund, Olsson i Mellerud, Björling, Berg, Larsson i Hede, Landgren och Gustafsson i Lekåsa. Reservation av herrar Schlyter, Theodor Magnusson, Caap, Verner Andersson, Siljeström, Hedlund i Östersund och Larsson i Hede, vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse: - "De offentliga insamlingarna ha, särskilt under den nuvarande kristiden, tagit allt större omfattning och allmänhetens offervilja har tagits i anspråk för de mest skilda syften. I många fall har denna verksamhet tillgodosett behov, som även ur allmän synpunkt äro i hög grad beaktansvärda. I den mån så sker, utgör den inom olika folklager förefintliga villigheten att träda hjälpande emellan otvivelaktigt en samhälleligtillgång, som ej bör underskattas. Å andra sidan torde det icke kunna bestridas, att vid denna verksamhets bedrivande vissa missförhållanden framträtt. Ofta utnyttjas, mer eller mindre oavsiktligt, allmänhetens givmildhet för ändamål, som knappast äro förtjänta av understöd, och bristen på effektiv kontroll medför även att insamlade medel kunna användas för andra ändamål än de avsedda. Slutligen kunna, särskilt i nuvarande läge, då allmänhetens besparingar i främsta rum- met måste stå till förfogande för viktiga statliga uppgifter, insamlingarna ogynnsamt påverka tillgången av medel för dessas täckande. Utskottet finner det därför böra hälsas med tillfredsställelse att en lagstiftning i ämnet kommer till stånd, och utskottet anser även att den principiella begränsning av lagstiftningens räckvidd, som skett i propositionen genom att den föreslagna kontrollen i regel icke skall avse insamlingens ändamål, är riktig. Beträffande den närmare utformningen av en lagstiftning om offentliga insamlingar ha åter, .såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen, framträtt tämligen delade meningar. Det gäller här att så långt som möjligt lämna den lojala insamlingsverksamheten fri från ingripande utan att man därmed allt för mycket minskar lagstiftningens effektivitet. I anledning av erinringar som framställdes mot promemorieförslaget vidtogos i detsamma vissa ändringar, huvudsakligen innebärande lättnader för insamlingarnas anordnare. Enligt förslaget skall såsom huvudregel stadgas skyldighet att anmäla offentlig insamling. Härifrån göras emellertid åtskilliga undantag, av vilka det viktigaste torde vara att föreningar, organisationer och tidningar enligt 7 § i förslaget skola på förhand kunna erhålla generellt tillstånd att utan anmälan anordna offentliga insamlingar för välgörande eller allmännyttigt ändamål. Enligt utskottets mening utgör det sålunda framlagda förslaget .i stort sett en godtagbar lösning av det föreliggande lagstiftningsspörsmålet. Vid utskottets granskning av förslaget har emellertid utskottet funnit, att förslaget på