Första lagutskottets utlåtande Nr 61. - 25 användning, torde det böra övervägas huruvida nya grunder för ersättning åt fångarna böra införas under beaktande av de i motionerna anförda synpunkterna. Vad slutligen angår fdngvárdspersonalens utbildnings- och rekryteringsfrdga, är det utskottet angeläget att, ehuru utskottet saknar anledning att rikta någon anmärkning mot den nuvarande personalen, betona att detta spörsmål är av största betydelse icke blott för straffverkställigheten i inskränkt bemärkelse utan även för det straffrättsliga reaktionssystemets funktioner över huvud taget. Alla kriminalpolitiska reformer förlora sitt värde, däresticke de personer som göras till föremål för de beslutade åtgärderna omhändertagas av välutbildade och för sin ömtåliga uppgift väl lämpade tjänstemän. Att förhållandena på detta område, trots det intresserade arbete som nedlägges från personalorganisationernas och fångvårdsstyrelsens sida, för närvarande ej äro fullt tillfredsställande framgår icke minst av det yttrande som avgivits av Sveriges fångvårdsmannaförbund. Av särskild betydelse är utbildningen av de tjänstemän som på vissa av fångvårdens anstalter ha att taga befattning med ett abnormklientel, vilket i mycket närmar sig det inom sinnessjukvården omhändertagna. Som medicinalstyrelsen framhållit är det ett önskemål att fångvårdspersonalen i större utsträckning än vad som är fallet göres förtrogen med den form av psykisk hälsovård som meddelas på sinnessjukhus. Av fångvårdsstyrelsens yttrande framgår att styrelsen har sin uppmärksamhet riktad på personalens utbildning och rekrytering. Sveriges fångvårdsmannaförbund lär också vid sin nyligen hållna kongress ha beslutat framställning till Kungl. Maj:t beträffande fångvårdspersonalens utbildningsfråga. Det synes emellertid önskvärt att detta spörsmål blir föremål för utredning i ett vidare sammanhang, varvid hänsyn även bör tagas till de uppgifter som komma att åvila fångvärdspersonalen vid tillämpning av ett reformerat straff- och skyddsåtgärdssystem. Utskottet har sålunda funnit att vissa av de av motionärerna framlagda synpunkterna beträffande straffverkställigheten vid frihetsstraff äro förtjänta av närmare utredning. Såsom framgår av vad ovan anförts äro emellertid de spörsmål som böra lösas nära förbundna med de straffrättsliga reaktionsformernas reformering. Utredningen härav har redan anförtrotts åt strafflagberedningen - vars uppdrag avser även fångvårdens organisation - och beredningen torde i samband därmed böra beakta frågorna om förhållandet mellan enrums- och gemensamhetsstraff, om klientelets uppdelning och, i viss utsträckning, fångarbetets organisation. Samtidigt - eller måhända i första hand - synes till utredning böra upptagas frågan om fångvårdspersonalens rekrytering och utbildning. Strafflagberedningen är för närvarande, i enlighet med därom av chefen för justitiedepartementet meddelade beslut, sysselsatt med utredning röran
