4 Riksdagens skrivelse Nr 374. Iigt riksdagens mening skulle onekligen en ytterligare utvidgning av pansarvapnet vara ägnad att verksamt öka effektiviteten hos arméorganisationen. Vidare synes det med ett visst fog kunna göras gällande, att en ytterligare utökning av det tunga artilleriet inom armén vore av påtagligt värde. Riksdagen är emellertid ense med departementschefen därom, att man för ernående av utvidgningar av sådana slag icke bör göra något avkall vare sig på de av försvarsutredningen uppställda fordringarna på materielförsörjningen eller på några andra i planen upptagna organisatoriska åtgärder av större betydelse. Dessa utvidgningar synas sålunda näppeligen stå att ernå inom den tilltänkta kostnadsramen. Då det dessutom förefaller vara icke fullt klarlagt, huruvida sådana utvidgningar ur organisatorisk och industriell synpunkt kunna genomföras under femårsperioden, vill riksdagen i denna del icke göra annat uttalande än att riksdagen förutsätter, att Kungl. Maj:t alltfort har sin uppmärksamhet riktad på frågan om de ytterligare förstärkningar av pansarvapnet och kårartilleriet som framdeles må finnas möjliga och lämpliga att genomföra. Vad därefter beträffar marinens organisation och stridsmedel har riksdagen haft att taga ståndpunkt, förutom till Kungl. Maj:ts förslag, jämväl till de yrkanden om uppskov med byggandet av de av 1940 års urtima riksdag beslutade två kryssarna, vilka innefattas i vissa i anledning av propositionen väckta motioner. I sak innebära dessa yrkanden, att riksdagen skulle taga initiativ till ett frångående, låt vara temporärt, av det år 1940 fattade beslutet. Det synes riksdagen stå klart, att ett dylikt initiativ icke bör komma i fråga annat än om synnerligen vägande skäl påkalla det. Sådana skäl synas desto mindre föreligga, som riksdagen anser sig kunna ansluta sig till departementschefens på såväl överbefälhavarens som den sjömilitära sakkunskapens samstämmiga uttalanden stödda uppfattning, att tillkomsten av kryssare utgör en av förutsättningarna för att flottan skall kunna fylla de taktiska uppgifter, som böra tillkomma den. Att ur synpunkten av föreliggande svårigheter på materiellägets område viss betänksamhet kan förefinnas rörande lämpligheten att låta kryssarna erhålla företräde framför andra aktuella fartygsbyggnader må vara förklarligt, liksom också att förespråkare kunna finnas för den meningen, att man nu bör koncentrera sig på sådana fartygsbyggen som kunna snabbt färdigställas och låta med mera tidsödande byggen anstå tills vidare. I förstnämnda hänseende vill riksdagen erinra om att departementschefen meddelat, att frågan om tillgången på för fartygsbyggen erforderlig materiel inom kort skall underkastas en ingående prövning, varefter slutlig ståndpunkt kan tagas till den ordning, i vilken fartygsbyggena böra ske. Vad beträffar koncentrationen till fartygstyper som snabbt kunna färdigställas hyser riksdagen den uppfattningen, att frågan om förnyelsen av flottans fartygsmateriel måste ses på längre sikt än som betingas av det aktuella lägets behov. Detta gäller icke minst artillerifartygen. Då, såsom departementschefen påpekat, flottan icke under tjugu år tillförts något nytt artillerifartyg frånsett specialfartyget Gotland, anser även riksdagen, att färdigställandet av de två kryssarna utgör en angelägenhet av sådan vikt, att därmed icke annat än av mycket trängande skäl bör anstå.
